Portugal del 2

Onsdag 20 maj 2009

Lilla M och jag steg upp i ottan (klockan 7) och började dagen med yoga. Lilla M har en kompis hemma som går på yoga så hon ville pröva hur det var. Hon gillade det och jag med. Resten av familjen var i stället med på morgonjoggen som började 7.30. När det är lågvatten kan man springa längs stranden men i morse var det högvatten så de sprang i skogen i stället. Jag har aldrig joggat med lilla E i vagnen men min man gör det och tycker det fungerar bra.

Efter frukosten gick vi ut för att leta reda på några fler av orienteringskontrollerna. Tre stycken lyckades vi hitta idag. Det var helt klart lättare att hitta kontrollerna när vi hade hittat den första.

Jag vill vara på stranden varje dag men idag blev det i stället poolen två gånger. När vi kom tillbaka från vårt kartläsande så var barnen så varma att de var beredda att trotsa kylan i poolen. De tog ett snabbdopp innan det var dags för lunch. Själv var jag inte särskilt frestad även om det inte var blåsigt idag som det har varit de andra dagarna.

På eftermiddagen var det dags för dans igen för de två äldsta barnen och mig, hip hop den här gången. På ett sätt kan man ju undra vad det är för ett självplågaraktigt drag som gör att jag går på dansklasser när jag inte är den allra snabbaste att ta till mig koreografi. Jag hänger med den första kvarten, sedan är det ungefär en halvtimmes förvirring när jag får till ungefär hälften av rörelserna och resten mest blir ett förvirrat sprattlande där det känns som om jag aldrig kommer kunna få min kropp och min hjärna att hänga ihop. När det dessutom var hip hop på agendan trodde jag ett tag att klassen skulle ha en medelålder på ungefär 14 år om man inte räknade med mig, men i sista stund dök några vuxna till upp (tack och lov för min del). Vår danslärare är jätteduktig och hon gör det verkligen inte lätt för vare sig oss eller sig själv för hon fegkör inte bara enkel koreografi för att vi är ett gäng nybörjare. Men hon är verkligen peppande och ger inte upp och i slutet av timmen så är vi faktiskt alla hyfsat koordinerade och då känner vi oss rätt duktiga.

När vi kom tillbaka från dansen så drog min man ut på dagens distanspass och vi andra tog vända nummer två till poolen. De stora barnen badade direkt och lilla E åt under tiden 18 vindruvor som hon koncentrerat plockade upp en och en ur påsen och gav till mig så att jag fick dela dem åt henne. Innan vi gick upp till vårt hotellrum igen fick hon också doppa fötterna i poolen och hon skvätte så glatt att hennes shorts blev alldeles blöta. Hon hade nog gärna velat bada hon med men det var för kallt för att jag skulle tycka att det vara okej.

Det blir inte mycket kvällsliv här. Efter middagen, som vi äter ungefär vid klockan19 så är lilla E helt slut och vi andra är ärligt talat rätt trötta vi med så det har blivit att vi går upp på rummet och fixar lite och sedan går vi och lägger oss.

Torsdag den 21 maj 2009

Åtta steg gick lilla E idag alldeles själv och det är nytt rekord. Det var ungefär den mesta motion någon i familjen utförde idag. Lilla M vaknade i natt och hade ont i magen och kräktes och även om hon mådde bättre på morgonen så var hon inte helt bra och hon åt knappt något förrän till middagen, då hon åt en apelsin och en smörgås och sedan var proppmätt. Så vi har tagit det lugnt hela dagen och mest varit ute på vår stora terrass. Jag tog en promenad på förmiddagen längs stranden också.

Jag älskar verkligen havet. Det är spännande och rogivande på samma gång. Eftersom det är tidvatten här så spolas det upp mängder med snäckor och en och annan fisk i strandkanten så det finns massor att titta på när man promenerar och det är nästan omöjligt att inte ta med sig i alla fall ett par snäckor med sig hem.

Jag har precis läst ut Dead Until Dark av Charlaine Harris, den första boken i serien som ligger till grund för tv-serien True Blood. Boken handlar om den telepatiske servitrisen Sookie som får ihop det med vampyren Bill (hon finner honom extra intressant eftersom hon inte kan höra hans tankar, något hon ser mer som ett handikapp än en tillgång i vardagen), som i sin tur försöker börja leva ett vanligt liv i ett samhälle där vampyrer just blivit erkända som fullvärdiga medlemmar och det går att beställa syntetiskt blod på barerna. Vampyrer är dock inte människor och det blir både kulturella spänningar mellan vampyrer och människor och extra komplicerat blir det när det begås mord där spåren kanske pekar på att det är en vampyr som är mördaren.

Den senaste vampyrserien jag läste var Twilight som ju miljoner barn och tonåringar är helt besatta av. Jag tyckte de böckerna var helt okej, men samtidigt kan jag inte komma ifrån att jag tyckte huvudpersonen Bella var ganska jobbig ända till sista boken när det faktiskt blir en förändring till det bättre. Möjligen kan det bero på att jag störde mig en hel del på alla beskrivningar av hur hon lagade mat och städade och tvättade åt sin pappa som hon bor tillsammans med och i sista delen av serien så slutar hon med det. I alla fall, om jag nu ska återgå till Dead Until Dark så kändes det som att det var lättare att tycka om huvudpersonerna. De betedde sig mer logiskt (utifrån vad jag uppfattar som deras förutsättningar även om jag inte har någon egentlig erfarenhet av vare sig att vara telepatisk eller vampyr) än Twilight – Bella. Dessutom är det lite roligt med beskrivningen av ett samhälle där vampyrer är nyligen erkända vanliga medborgare.