Kultur i det fria

Det är inte ofta jag går på teater nuförtiden men ikväll var vi på Parkteaterns uppsättning av Figaros bröllop. Vi var på plats en timme innan föreställningen och det var redan knökfullt. Det var lite av en utmaning att äta picnic-middag med lilla E som verkade tycka att maten på allas våra tallrikar var att betrakta som hennes att grabba tag i när hon så önskade. Å andra sidan hade hon ett beundransvärt tålamod under själva föreställningen som ändå varade i en och en halv timme. Hon grävde lite i jorden intill filten, samlade kottar, bet på en pinne och åt majskrokar och en och annan kaka. När det blev trist vid några tillfällen fick hon gå runt lite med mig eller min man och sedan var det okej att hålla till på filten en stund igen.

Själva pjäsen är som en sängkammarfars i rokoko-miljö: missförstånd, stor dramatik och alla är mer eller mindre romatiskt invecklade med varandra. Lilla M tyckte föreställningen var jättebra och ville se den igen. Mellanstora M konstaterade med knivskarp klarsyn: "Det är ungefär som i skolan, nån är kär i någon som är kär i någon annan och så pratar den med någon och så blir den sur fast sen är det ett missförstånd."