Svär i den engelska deckarkyrkan

Jag har läst P.D. James senaste bok The Private Patient och hur gärna jag än vill så nej, jag tyckte inte den var särskilt bra. Visst är P.D. James duktig på att skildra miljöer men hela historien kändes bara som ett stort jaha och Adam Dalgliesh framstår som mer träaktig än någonsin trots insprängda grubblerier om hur hans arbetsliv påverkar hans privatliv med fästmön. Jag kommer också på mig att undra varför kollegorna verkar känna en så närmast andäktig beundran för Dalgliesh när han nu är så är så trist. Jag fattar inte riktigt vad som har hänt: P.D. James kan bättre än så här.