Piri

Helt rätt

2009-08-27T12:08:00.003+02:00

För första gången på hur länge som helst kollade jag på vad folk har sökt på för att hamna här. Det bästa tycker jag är den som har sökt på matfusk + hemmafru. Jag hoppas du hittade vad du letade efter.

För lätt?

2009-08-27T11:52:00.000+02:00

Hur ofta i debatter hör man inte att folk skiljer sig för lätt nuförtiden? Särskilt människor som har barn. De borde ju hålla ihop för de har barn och barn mår ju alltid bäst av att bo tillsammans med både mamma och pappa. Sen slänger de tvärsäkra tyckarna in en liten brasklapp om att det finns självklart omständigheter när skilsmässa är nödvändig (jag antar att det är för att slippa bli anklagade för att förespråka att folk är kvar i misshandelsförhållanden) men rent allmänt: folk skiljer sig för lätt.

Min fråga här är: hur lätt är för lätt? Vore det inte helt enkelt ärligare om de här ”folk skiljer sig för lätt”-förespråkarna i stället sa rent ut att de inte tycker att folk (med barn) ska skilja sig, punkt. För är det inte det de tycker egentligen? Som Malin Wollin, i Aftonbladet som i sin krönika skriver att om hennes föräldrar hade skilt sig så hade hon ställt till med ett helvete och om någon av föräldrarna sedan hade träffat någon ny så hade hon minsann visat sitt missnöje med det väldigt tydligt också. Och sedan radas de upp, påståendena: Folk skiljer sig och träffar nya hela tiden, folk hastar och så fort det är lite dåligt så bort med det gamla och in i en ny relation.

Kanske är min bekantskapskrets en väldigt orepresentativ del av befolkningen (och ja, är man statistiker så är urvalet helt förkastligt på alla vis men det betraktar jag som överkurs i det här sammanhanget) men mitt intryck är inte att folk tar lätt på sina förhållanden och drar vid minsta motgång. Tvärtom. De stannar kvar och försöker få det att fungera. Ibland är det jämntjock, grå vardag, akut sömnbrist eller kris och katastrof men viljan finns att ta sig igenom kriserna och stormarna och för den delen också tristessen och fortsätta. Tillsammans. Jag tycker det är starkt och rätt och bra.

Men säg att för någon så kommer det en dag då han eller hon känner att nu går det inte längre. Nu har vi vandrat längs alla vägar vi kan komma på och det fungerade inte. Ingen missbrukar något eller misshandlar den andre gul och blå men vägs ände tillsammans är nådd.

Då tycker jag att det är fan att det ska finnas människor som Malin Wollin som tvärsäkert ska sitta och tycka att jaha, där var ännu ett par som skiljde sig för lätt.

Totalt tyst

2009-08-26T18:17:00.002+02:00

Jag har inget att säga längre. Eller jo, jag har sånt jag vill säga men som jag inte vill blogga om. Så finns det saker jag skulle kunna blogga om men inte kommer mig för. Jag vet inte riktigt vad som har hänt.

Kanske är den här bloggens tid förbi? Det känns trist på sätt och vis för jag har ju haft den ganska länge. Men det är kanske dags för något nytt?

Hmmm. Jag vet inte. Jag funderar på saken.

Överraskning?

2009-08-14T15:21:00.003+02:00

Rapparen Petter säger i Aftonbladet idag att det känns som om upphovsmännen har blivit en handelsvara för att komma åt aktier i Spotify, angående att Magnus Uggla igår klagade på att spelade låtar på Spotify ger så lite i intäkt.

Jag undrar: kommer det som en överraskning för Petter att upphovsmännen är en handelsvara för skivbolagen? Såklart de är det. Skivbolag är väl ingen intresseorganisation för att maximera upphovsmännens intäkter (det finns det ju andra organisationer som är). De är vinstdrivande företag och sett ur den synvinkel är det ju en bra affär att investera i ett företag på det sätt de har gjort, även om ersättningen till upphovsmännen näst intill verkar försumbar.

Överfall

2009-08-12T14:51:00.002+02:00

Idag blev jag vittne till hur en person blev nedslagen och rånad. Jag ringde såklart polisen men det kändes faktiskt lite svårt att veta hur man ska bete sig när något sådant händer. När någon blir slagen vill jag ju inte direkt bara stå och se på men samtidigt kan det ju medföra stor risk att aktivt försöka ge sig in och försöka avbryta ett bråk.

I slutänden verkade inte personen som blivit rånad ha fått några bestående och jag tror till och med att det som blivit stulet blev återfunnet så jag antar att det kunde ha gått värre.

Dagens pyssel

2009-08-11T11:58:00.002+02:00

Jag fick ett ryck och gjorde ett träd som man kan hänga foton på nära och kära i. Ett familjeträd.

Snål (skyddat inlägg)

2009-08-07T12:06:00.001+02:00

http://lifeofp.wordpress.com/2009/08/07/snal/

Svär i den engelska deckarkyrkan

2009-08-05T13:33:00.003+02:00

Jag har läst P.D. James senaste bok The Private Patient och hur gärna jag än vill så nej, jag tyckte inte den var särskilt bra. Visst är P.D. James duktig på att skildra miljöer men hela historien kändes bara som ett stort jaha och Adam Dalgliesh framstår som mer träaktig än någonsin trots insprängda grubblerier om hur hans arbetsliv påverkar hans privatliv med fästmön. Jag kommer också på mig att undra varför kollegorna verkar känna en så närmast andäktig beundran för Dalgliesh när han nu är så är så trist. Jag fattar inte riktigt vad som har hänt: P.D. James kan bättre än så här.

Nya insikter (skyddat inlägg)

2009-07-28T01:52:00.000+02:00

http://lifeofp.wordpress.com/2009/07/27/nya-insikter/

Skördetid

2009-07-26T15:09:00.002+02:00

I vår trädgård är just nu både hallon och körsbär mogna. Hallonen är halvvilda och körsbären är av den mindre sorten men de är ändå goda. Det är så mysigt att vara ute med barnen och kunna äta egna bär. Lilla E äter hallon så hon blir röd i halva ansiktet och det syns verkligen att hon tycker det är jättegott.

Hefner-te?

2009-07-20T19:45:00.004+02:00

Vi var inne i en teaffär där det fanns små burkar med teprover som man kunde lukta på. Bland annat fanns det maripante och lilla M och jag var överens om att det luktade konstigt, liksom degaktigt. Mellanstora M luktade också och utbrast: "Det luktar som sån där deg som lilla M har hemma...playboy-deg...nej, playdoh-deg menar jag!"

Jag ruvar på framtida hämnd

2009-07-20T19:30:00.002+02:00

Vissa dagar tjafsar mellanstora M och lilla M hela tiden. Det finns ingen ände på hur förorättade och missförstådda de är och det vill de naturligtvis lufta med sina föräldrar. Ibland känns det som om mina öron håller på att trilla av i rent självförsvar.

Men så tänker jag att en dag så kommer de själva vara vuxna och om de vill och barnalstringsguden står dem bi så kommer de själva kanske få barn. Förhoppningsvis kommer de barnen växa i högönskelig välmåga och en dag vara i ungefär samma ålder som mellanstora M och lilla M och liksom de bråka och tjafsa i all oändlighet om minsta lilla petitess. Då kommer mellanstora M och lilla M ringa till sin mamma och beklaga sig över hur deras barn beter sig. Och då kommer jag att säga:
"Där ser ni...what goes around comes around....mwoaaaahhaaaaahaaaa!"

Vilket troligen enbart kommer resultera i att de tror att jag är senil men det kan det vara värt!

Knepigt (skyddat inlägg)

2009-07-13T13:26:00.000+02:00

http://lifeofp.wordpress.com/2009/07/13/knepigt/

Små steg (skyddat inlägg)

2009-07-13T13:00:00.000+02:00

http://lifeofp.wordpress.com/2009/07/13/sma-steg/

Winds of change (skyddat inlägg)

2009-07-11T02:54:00.000+02:00

http://lifeofp.wordpress.com/2009/07/11/wind-of-change/

Muskulöst

2009-07-06T15:02:00.002+02:00

Jag såg bilder från Madonnas turnépremiär i London. Kvinnan är ju otroligt vältränad men hennes armar ser obehagligt deffade ut tycker jag.

Piri psykologs relationsguide

2009-07-03T15:08:00.000+02:00

Okej, du är man. Ditt förhållande är lite (eller mycket) knackigt. Din kvinna hävdar att du är en empatilös egoist. Du fattar ingenting. Du har ju gjort allt som står i din makt för att få förhållandet att fungera och visa din kärlek. Nu har du som en sista desperat åtgärd googlat på kombinationen kvinnor + mysterium + vad göra? och hamnat här. Tänk vilken tur! Här kommer en helt gratis guide till hur du med små, enkla medel kan gå från ego till empatisk på nolltid.

Situation
Du har gjort något fel och du håller med om att det var fel.
Vad du gör
Eftersom du fattar att du gjort fel så ödslar du inte en massa tid på att visa att du förstår det (för det gör du ju) utan du förklarar för din kvinna varför du har gjort som du har gjort och varför saker och ting har blivit som de har blivit så att hon ska förstå att det inte var meningen och att du inte har gjort som du gjort av elakhet.
Problem
Din kvinna blir mer och mer arg ju mer du förklarar och du kan inte förstå varför, så du försöker förklara omständigheterna ännu tydligare så att hon ska förstå att det inte var meningen.
Förklaring
Det räcker inte att du vet att du har gjort fel, du måste säga att du förstår det också. Så länge du inte gör det så framstår dina förklaringar bara som undanflykter och bortförklaringar.
Lösning
Säg: Jag är ledsen. Jag förstår att jag gjorde fel. Förlåt.

Situation
Din kvinna berättar att hon har det svårt/jobbigt på något sätt.
Vad du gör (kan vara ett av följande alternativ):
1. Visar din förståelse genom att berätta att relatera hennes problem till dig själv och berättar om det svåra/jobbiga du själv känner.
2. Du talar om för henne vad hon ska göra så är problemet löst sedan.
3. Du låter henne prata och när hon är färdig så finns ju inte så mycket mer att säga så du försöker muntra upp henne genom att prata om något annat.
Problem
Din kvinna blir arg och kallar dig en hjärtlös knöl.
Förklaring
1. Att berätta om vad du känner är inte att ge respons på vad den andra säger. Det är att flytta över samtalet till att handla om dig själv. Din kvinna kommer känna sig tvingad att sitta och diskutera det du känner i stället för sitt eget problem och det kommer göra henne frustrerad.
2. Antagligen har din kvinna bett om sympati och förståelse för sitt problem snarare än bett om att du ska tala om för henne vad hon ska göra.
3. Om du inte ger någon respons på vad hon sagt utan byter ämne direkt hon har pratat färdigt så tror hon att du är ointresserad av vad hon sagt, alternativt tror att du inte har lyssnat på vad hon säger.
Lösning
1. Ge svar med din kvinna i fokus, inte dig själv.
Exempel:
Din fru/flickvän säger: Min chef är en idiot.
Du vill säga: Min chef är också en idiot.
Säg i stället: Vad besvärligt. På vilket sätt är han/hon en idiot?
2. Ta reda på om din kvinna har några egna tankar om hur situationen kan lösas innan du kommer med dina lösningar.
Exempel
ExempelDin fru/flickvän säger: Min chef är en idiot.
Du vill säga: Byt jobb.
Säg i stället: Vad besvärligt. Hur hanterar du det?
3. Visa att du har lyssnat och sympatiserar med det din kvinna säger innan du försöker muntra upp henne genom att byta ämne.
Exempel
Din fru/flickvän säger: Min chef är en idiot.
Du vill säga: Du det går en bra film ikväll. Ska vi se den?
Säg i stället: Vilket pucko till chef. Du måste ha haft en riktig skitvecka. Skulle det kännas bättre att få strunta i honom/henne ett tag och gå och se en film i stället? Jag såg att det går en bra ikväll.

Situation
Det har dykt upp något som du vet kommer göra din kvinna arg/ledsen/irriterad om hon får reda på det.
Vad du gör
Du säger ingenting. Det är ju onödigt att hon blir upprörd och om hon inte vet om det där besvärliga så besparar du henne en massa obehag.
Problem
Det besvärliga som du velat bespara din kvinna kommer fram och din fru/flickvän blir jätterg och anklagar dig för att smyga med saker.
Förklaring
Att du inte berättar saker för att inte din kvinna ska behöva bekymra sig fungerar inte. Det enda som händer är tvärtom att hon hela tiden går runt och undrar vad det är som du inte säger som hon borde veta.
Lösning
Berätta, även om det känns jobbigt för dig. Kanske blir hon arg/ledsen/irriterad men en kort tids obehag (för er båda) är att föredra framför en ständig oro och undran för din kvinna.

Om det, när du har läst så här långt, ändå känns alldeles för komplicerat och du inte vet hur du ska agera i de olika situationer livet erbjuder i en relation så finns det ett stensäkert knep att ta till alla gånger du känner dig osäker:
1. Säg: Jag förstår.
2. Be om ursäkt.
3. Var tyst. Inga förklaringar eller undanflykter. Bara håll mun.

Kultur i det fria

2009-07-01T23:21:00.003+02:00

Det är inte ofta jag går på teater nuförtiden men ikväll var vi på Parkteaterns uppsättning av Figaros bröllop. Vi var på plats en timme innan föreställningen och det var redan knökfullt. Det var lite av en utmaning att äta picnic-middag med lilla E som verkade tycka att maten på allas våra tallrikar var att betrakta som hennes att grabba tag i när hon så önskade. Å andra sidan hade hon ett beundransvärt tålamod under själva föreställningen som ändå varade i en och en halv timme. Hon grävde lite i jorden intill filten, samlade kottar, bet på en pinne och åt majskrokar och en och annan kaka. När det blev trist vid några tillfällen fick hon gå runt lite med mig eller min man och sedan var det okej att hålla till på filten en stund igen.

Själva pjäsen är som en sängkammarfars i rokoko-miljö: missförstånd, stor dramatik och alla är mer eller mindre romatiskt invecklade med varandra. Lilla M tyckte föreställningen var jättebra och ville se den igen. Mellanstora M konstaterade med knivskarp klarsyn: "Det är ungefär som i skolan, nån är kär i någon som är kär i någon annan och så pratar den med någon och så blir den sur fast sen är det ett missförstånd."

Mörkerkärlek

2009-06-27T00:42:00.002+02:00

Den här skrev jag redan i våras men jag har ju vampyrtema i min läsning i sommar och med tanke på livet i stort så känns den rätt passande...

http://alphabetfairy.wordpress.com/2009/06/26/morkerkarlek/

Stora steg

2009-06-26T12:52:00.002+02:00

Lilla E började gå på riktigt på midsommarafton. Hon har gått lite grann i säkert en månad men nu är det inte bara något hon prövar lite då och då, nu går hon verkligen. Fortfarande är det så nytt så hon ser jätteglad ut när hon stolpar iväg med armarna lyfta fö bättre balans.

Annars är det synd om lilla E idag. Hon har fått utslag som kanske är svinkoppor.

Livet är bra märkligt (Skyddat inlägg)

2009-06-25T15:59:00.000+02:00

http://lifeofp.wordpress.com/2009/06/25/livet-ar-bra-markligt/

Ett enda stort...(Skyddat inlägg)

2009-06-24T23:03:00.001+02:00

http://lifeofp.wordpress.com/2009/06/24/ett-enda-stort/

Anti (skyddat inlägg)

2009-06-23T10:08:00.001+02:00

http://lifeofp.wordpress.com/2009/06/23/anti/

FN, här kommer jag (skyddat inlägg)

2009-06-23T09:01:00.001+02:00

http://lifeofp.wordpress.com/2009/06/23/fn-har-kommmer-jag/

Off

2009-06-22T10:55:00.002+02:00

Jag är så in i märgen, galet, jäkla jättetrött. Jag försöker jobba men det blir liksom ingenting.

Hjärnan har lagt av.

When the going gets tough...

2009-06-17T12:39:00.002+02:00

...the tough go shopping är ju ett gammalt, välkänt djungeordspråk. Följaktligen har jag de senaste dagarna köpt:
En kjol från Apperican Apparel (svart) och två böcker av min senaste favoritförfattare Mike Carey: Dead Men's Boots and Thicker Than Water. Lässommaren kommer att gå i det övernaturligas anda. Mike Careys böcker handlar om exorcisten Felix Castor som lever i en tid som ligger nära nutiden men där ett växande antal döda börjat gå igen och där demoner från andra sidan då och då gör sitt bästa för att bryta sig igenom helvetets portar (med benägen hjälp från somliga människor). Jag läser också Charlane Harris böcker om Sookie Stockhouse, servitris från amerikanska södern som kan läsa folks tankar. När vampyren Bill stiger in på barne där hon jobbar blir hon nästan mer attraherad av det faktum att hon inte kan läsa hans tankar (mycket avkopplande) än av hans snygga yttre. Vampyrerna har i böckerna om Sookie Stockhouse nyligen erkänts som (nästan) vilka medborgare som helst. Vampyrernas nya liv underlättas av att de kan livnära sig på syntetiskt blod och inte längre behöver bita folk för att överleva. Fast vamyrer är ändå inte riktigt som människor, vilket Sookie får erfara när hon blir inblandad med dem.

Total sammanbrott och flytt?

2009-06-17T11:16:00.001+02:00

http://lifeofp.wordpress.com/2009/06/17/totalt-sammanbrott-och-flytt/

Inte så uppenbart som man kanske skulle kunna tro

2009-06-16T15:30:00.003+02:00

Att lyssna innebär inte enbart att ta in var andra säger genom öronen, det är också att förmedla tillbaka till den som pratar att man hört vad som har sagts.

Om du fick välja?

2009-06-16T14:09:00.002+02:00

En fråga i anslutning till förra inlägget: vilken litterär figur skulle du helst vilja vara och varför?

Önskedröm

2009-06-16T13:47:00.004+02:00

Jag var på Akademibokhandeln idag och där fanns en topplista över litterära personer människor ville vara. Etta på listan var Pippi Långstrump, tvåa var Lisbeth Salander och trea låg Kurt Wallander. Pippi kan jag förstå och Salander också men hur Kurt Wallander kunde komma på tredje plats övergår min fattningsförmåga. Om man får önska sig en person att vara hur kan man då välja en överviktig polis från Ystad med ett smärre alkoholproblem?

Dagens visdomsord från ett vykort

2009-06-16T12:00:00.003+02:00

No brain, no headache.

Det är säkert sant för den utan hjärna men summan av huvudvärk i världen håller sig antagligen på en konstant nivå ändå eftersom de hjärnlösa människorna skapar så förbaskat mycket mer huvudvärk för andra...

Läcka

2009-06-15T11:26:00.002+02:00

Detta förbaskade väder. Som om det inte vore nog med att det är allmänt dystert så har det börjat läcka in från taket. Vi har vetat att vi måste lägga om taket förr eller senare men det är ju som alltid: ändan ur får man först när det brinner i baken (helt nytt egenpåhittat ordspråk).

Sommarsagor

2009-06-12T17:28:00.003+02:00

Ibland skriver jag sånt som inte direkt hör hemma i den här bloggen. Eftersom kreativiteten frodas bäst med kniven på stupen så är ambitionen att det ska bli en berättelse i veckan i sommar, förhoppningsvis till er förnöjelse. Det jag skriver samlar jag i en egen blogg, Alfabetsälvan. Den första berättelsen finns att läsa nu.

Förenklad styvfamiljsproblematik?

2009-06-11T11:15:00.002+02:00

I SvD svarar psykolog Madeleine Gauffin Rahme svarar på läsarfrågor. För en tid sedan var det en man som skrev om hur hans fru hade svårt att ta till sig hans son från tidigare äktenskap (länk till artikel finns här). Mannen beskriver hur hans hustru är sur och tvär mot hans son och bara klagar och gnäller på honom de veckor sonen bor hos dem. Det har gått så långt att mannen har blivit deprimerad av att inte kunna få njuta av hela sin familj, sonen känner sig osäker när han är hos pappan och familjen är uppdelad i två läger.

Psykologens svar är att styvmamman troligen har problem med att inte vara mannens primära och enda kärleksobjekt och att hon känner sig hotad av sonen. Hon råder mannen att stå upp för sin son gentemot hustrun och inte acceptera att hon beter sig som hon gör. Barnen går först och de vuxna ska anpassa sig till dem och deras behov.

Jag vill från början poängtera att jag inte på något vis tycker att styvmamman beter sig rätt. Det är helt fel att bete sig som hon gör mot en femåring. Men jag har ändå en hel del problem med det svar mannen får av psykologen. Jag tycker verkligen inte att mannen på något sätt ska acceptera att hans hustru beter sig illa mot hans barn men att göra det till hennes personliga problem tror jag kan vara en grov förenkling.

I sitt brev beskriver mannen att han träffat sin nya fru under skilsmässan från sonens mamma. Under de första ett och ett halvt åren av förhållandet vägrade sonens mamma låta sonen träffa den nya hustrun. Under den tiden fick mannen bara träffa sin son dagtid och vissa kvällar. mannen skriver att det här var en jobbig tid för honom men framför allt för hans hustru.

Med den erfarenhet som jag har av styvfamiljsproblematik så skulle jag åtminstone vilja ställa en försiktig fråga om inte roten till styvmammans avoghet mot styvsonen kan härledas till den här perioden i förhållandet. En konflikt där mamman tydligen under lång tid har dikterat villkoren för umgänget på det sättet att hon sagt att sonen inte får träffa pappans nya fru och pappan har gått med på att ha det på det viset är tärande för en styvförälder. Jag skulle inte bli förvånad om den nya hustrun tyckt att mannen inte har stått upp för henne och deras förhållande när han gick med på exfruns krav på att sonen inte ska få träffa henne. Nu vet jag ju inte hur umgänget under den här tiden gick till men det skulle ju kunna vara så att mannen och sonen under den här tiden umgicks med mamman närvarande, kanske till och med hemme hos henne? Hur många människor gillar egentligen att ens partner umgås med sitt ex på regelbunden basis, särskilt om exet visar tydligt att hon/han inte gillar den nya relationen?

Nu kan man ju hävda att när det är barn inblandade så får ju styvmamman lägga sitt ego åtsidan för det är ju ändå bättre att pappan får träffa sitt barn än att han inte får göra det? Samtidigt kan man ju tycka att exfrun då? Finns inga krav på att hon skulle bete sig vuxet och moget?

Jag tror att den här styvmamman kanske tar ut en massa ilska och frustration som egentligen handlar om hur saker och ting sköttes under det första året i relationen på sin stackars styvson. Men till skillnad mot psykologen så tror jag att mannen skulle kunna göra bättre än att bara säga att hon får lägga av och möjligen ta sin egen osäkerhet och gå i terapi. Jag tycker att den här mannen borde börja med att ge cred till sin fru för att hon stod ut med att han umgicks med sonen på sin exfrus villkor så länge. Jag tycker att han ska visa att han förstår hur svårt det var för henne och kanske till och med be om ursäkt för att han inte bättre kunde stå upp för sitt nya förhållande under den här tiden. Jag tycker att han ska säga att frun har all rätt att vara arg för den här tiden men att det inte är sonens fel att det blev som det blev och att det är fel att rikta ilskan mot honom.

För den här pappan kan det säkert kännas som om problemet var löst den dag sonen fick börja bo växelvis. Då borde ju alla vara glada och det gamla glömt. Men så fungerar det inte. Jag tror sannolikheten är stor att den erkännande och förståelse från mannens sida skulle göra mer för familjen än bara en tillsägelse om att inte bete sig omoget.

Aj

2009-06-10T16:49:00.002+02:00

Jag har haft nackspärr i två dagar och som en följd av det (tror jag) har jag nu fått megahuvudvärk.

Jag är inte mitt bästa jag.

Avsnoppad?

2009-06-08T10:50:00.002+02:00

I förra veckan berättade mellanstora M att de hade haft livskunskap och att de i klassen hade pratat om att det ofta blir konflikter och intriger där inte bara de som från början är oense reder ut sakerna sinsemellan. Det är vanligt att även kompisar blandar sig i och har åsikter om vad som är rätt eller fel, vilker många gånger snarare kan bidra till att elda på en konflikt snarare än att lösa den.

Läraren säger att det här med att blanda sig i gäller alla i klassen men alldeles särskilt några och så namnger hon tre eller fyra barn i klassen, bland annat mellanstora M. Mellanstora M säger att läraren efter lektionen undrat om mellanstora M själv vill prata med sina föräldrar om det de tagit upp under lektionen eller om vi vill prata med läraren. Mellanstora M säger att hon kan prata med oss själv men säger till mig att jag kan ju maila till läraren om jag vill.

Så jag skickar följande mail till läraren:
"Hej
Jag heter Pia och är mamma till mellanstora M som
går i klass xx. Mellanstora M berättade för mig att du såg problem som du
kanske ville ta upp med oss föräldrar.Du är välkommen att ringa mig på telefon
xxxxxxx.
Hälsningar Pia"

Det mail jag får tillbaka från läraren lyder:
"Hej!
Nej, jag bad henne prata om vad som hänt med er och att ni kunde ringa mig i fall ni undrade över något.
/X"

Vad är det för ett svar? Betyder det

Jag tänker inte lyfta telefonluren för er skull, är det någon som ska ringa så är det du
Jag tycker ditt mail var jäkligt snorkigt
Jag vill egentligen inte ha någon kontakt alls och trodde aldrig att ni skulle höra av er

Jag vet inte.

Jag tycker egentligen att det är rätt visset av läraren att överhuvudtaget peka ut elever på det sätt hon gjorde under lektionen. Jag förstår tillfullo att det är ett problem att konflikter blir större av att kompisar blandar sig i och jag tror säkert att det är helt rätt i sak att mellanstora M gärna tar parti för det ena eller det andra. Hon har gärna starka åsikter om vad hon tycker är rätt eller fel och är oftast inte heller den som tvekar att tala om det. Det hon kan ha lite svårt att se är att ibland kan man ha rätt i sitt tyckande eller sina sympatier men det är ändå inte ens egen sak att reda ut. Det gör att mellanstora M kan känna sig jättesårad när hon får höra att hon lägger sig i. Den hon sagt till hade ju gjort något fel (fast inte mot henne själv utan mot någon annan). Sen är det ju också så att det är så komplicerat att det finns olika typer av konflikter. Ibland ska man ju agera och inte bara stillatigande vända sig bort för att man själv inte är den drabbade.

Hur som helst: efter det där svarsmailet så ringde jag inte läraren. Det kändes faktiskt inte som att det var någon idé.

Över snabbare än man hinner blinka?

2009-06-05T09:53:00.002+02:00

Vad kort den blev, sommaren. För 6 plusgrader och bitande vind räknar inte jag som sommar. Om man ska vara olidligt positiv kan man kanske utropa "Vilken grön och vacker höst!"

Ofrivillig symbol?

2009-06-04T14:51:00.002+02:00

Det är klart att det går att generalisera. Ser man i stort så finns det ofta vissa mönster. Men ändå: de flesta människor vill väl bli sedda för de personer de är? Och det är så mycket svårare när andra från början har bestämt att de vet precis hur du är utifrån en enda egenskap hos dig.

Att vara adopterad är en del av det jag är. Det har säkert satt spår i min personlighet men att vara adopterad är inte det enda jag är och adoptionen kan ju rimligtvis inte vara det enda som har haft påverkan för att göra mig till den person jag är. Då känns det ganska störande när alla svårigheter och tillkortakommanden tvärsäkert ska härledas till att jag är adopterad. Eller att få uppräknat för mig alla problem som en del människor tvärsäkert säger sig veta att adopterade får.

När människor är snabba att lägga skulden på alla svårigheter i livet på att jag är adopterad så känns det också som att jag har mindre utrymme än de som växt upp med sina biologiska föräldrar att få ha nojor och trauman, för det som är jobbigt och svårt bli då inte bara något som är mina personliga problem utan det blir som en bekräftelse på att hela företeelsen adoption är något negativt. En bekräftelse för alla de som minsann vet hur det är. Och det går liksom inte att säga emot, för det går ju inte att bevisa att de har fel. Det har hänt att det känns som att kraven på mig som adopterad blir mycket högre när det gäller att vara en hel och harmonisk människa. Och varför ska det vara så? Jag tycker inte att jag som adopterad ska behöva vara mer glad och problemfri än andra människor för att inte svärta ner allt vad adoption heter.

Underligt utseende

2009-06-03T15:23:00.002+02:00

Jag såg en bild på drottning Silvia i DN i morse. Ser hon inte väldigt mysko ut nuförtiden? Hennes mun, den påminde om Jokerns i Batman. Liksom uppåtvriden i utkanterna på ett märkligt sätt.

På riktigt

2009-06-02T12:02:00.004+02:00

När jag var barn kände jag mig speciell för att jag var adopterad. Jag kände mig speciell för jag visste att mina föräldrar hade väntat länge på att få mig. Jag visste att de hade försökt få barn och att det inte hade blivit några och att de hade varit ledsna för det. Men sedan hade de fått mig och min syster och vi var deras älskade barn och de var så glada över att just vi hade kommit till dem. Min största känsla som adopterat barn var att jag var efterlängtad. Jag var inte ett barn som kommit till mina föräldrar av slump, slarv eller för att det inte var något bra på tv en kväll. Mina föräldrar hade ansökt om att få mig, fyllt i en massa papper, pratat med en massa myndigheter och sett till att jag fått resa över halva världen (tillsammans med en speciell flygvärdinna, tänk så glamoröst) för att komma till dem.

Visst hände det att människor frågade om mina "riktiga" föräldrar men jag kände alltid att det där med "riktiga" måste vara ett missförstånd. De menade ju mina biologiska föräldrar, inte mina riktiga föräldrar. De fanns ju hela tiden och var väl inget att fråga om.

Det dröjde banne mig upp i vuxen ålder innan jag fattade att den gängse uppfattningen om adopterade var i stort sett den rakt motsatta mot känslan jag haft under min uppväxt. Att vara adopterad sågs inte alls som något speciellt på ett positivt sätt. I stället för att vara efterlängtad av mina adoptivföräldrar var jag bortvald av mina biologiska föräldrar. Avsaknaden av blodsband till mina föräldrar ansågs kunna göra vår relation bräckligare samtidigt som de genetiska banden till mina icke närvarande biologiska föräldrar antogs orsaka en oupfylld längtan efter dem hos mig. Min känsla av sjävklarhet i relation till mina föräldrar var fel sade den allmänna uppfattningen. Det hände till och med att människor argumenterade med mig och försökte övertyga mig om att alla adopterade får problem med sin föräldrarelation och sin självbild förr eller senare.

Jag vill inte skönmåla min uppväxt eller mina föräldrar. Somligt har varit skitjobbigt och mina föräldrar, ja, relationen till dem har periodvis varit tämligen ansträngd men det kan jag ärligt säga: aldrig, aldrig har jag tvivlat på att de verkligen är mina föräldrar. Mina riktiga föräldrar. Mina biologiska föräldrar är förstås också riktiga på sitt sätt men mina föräldrar i hjärtat är de jag har levt hela mitt liv minus ett halvår med.

Och min egen dotter, min älskade mellanstora M? Vem har rätt att skilja ut henne från familjen och säga att hon inte riktigt hör till för att hon är adopterad? Vilken rätt har någon att hävda att hennes pappa och jag inte kan älska henne som vi älskar lilla M och lilla E för att vi inte har fött henne? När jag höll mellanstora M i famnen för första gången höll mitt hjärta på att svämma över av kärlek och det där hålet och tomheten inom mig som barnlösheten hade skapat var igenfyllt för alltid. Det finns inte skuggan av ett tvivel inom mig att hon skulle vara något annat än mitt riktiga barn.

Punkt.

Bad hair day?

2009-06-01T16:13:00.004+02:00

Medusa med sitt ormhår. Men hon har ett gott hjärta innerst inne ändå.

Vintertanke i sommarvärmen

2009-06-01T09:50:00.002+02:00

Ju äldre jag blir desto jobbigare har jag med vintern. Kylan är egentligen inget större problem men mörkret. Jag mår allvarligt mentalt dåligt av att det knappt är ljust på dagarna.

Jag måste komma på ett sätt att ordna livet så jag kan emigrera under vinterhalvåret. Hur nu det ska gå till...

Trådigt

2009-05-31T13:33:00.006+02:00

Silvertråd är min nya favorit att göra saker i. Det är lite som att skulptera fast med tråd och så gillar jag att resultatet blir lite luftigt och genomskinligt.

Min man sa att hon liknar Jenny Lind. det måste vara håret i så fall...

En studie i konsten att veta hur man borde bete sig och sen inte göra det i alla fall

2009-05-29T17:26:00.007+02:00

När mellanstora M är sur då är hon jäkligt sur. Då går det runt ett litet åskmoln här hemma och muckar med allt och alla som kommer i hennes väg. Med hjärnan vet jag att det bästa vore att bara ignorera provokationerna men ändå så kan jag allt som oftast inte hejda mig utan blir arg själv. Som idag när mellanstora M kommer hem sent från en kompis och blir stressad för att hon inte hittar sina träningskläder direkt (eftersom hon kommer hem sent så är det också bråttom att sköta om kaninen innan hon ska iväg på träningen).

Mellanstora M letar efter sina träningsbyxor i tvätten men där är de inte. Min man kollar om de hänger på tork. Det gör de inte. Mellanstora M går runt och säger "de finns inte" och "var är de?" med irriterad röst. Hon har helt fastnat på att byxorna borde vara i tvätten. Sen kommer det fram att det hon letar efter är sina shorts och dem har hon inte haft sedan i Portugal.

Slarvigt nog är inte en väska helt uppackad därifrån än (här måste jag inflika att det är en väska med saker som är tvättade) så jag föreslår att mellanstora M ska titta där. "Jamen de borde inte vara där" säger mellanstora M irriterat och fortsätter gå runt i torkrummet. Nu vet jag vad det handlar om egentligen. På något sätt är det en prestigeförlust för mellanstora M att gå och titta i resväskan direkt. Så jag borde bara gå därifrån. I stället blir jag sur över att hon bara står kvar på samma fläck och inte går och tittar i väskan så jag säger "Men gå och kolla i väskan". Varpå mellanstora M återigen upprepar "Men de borde inte vara där". Då blir jag förbannad och stolpar därifrån och två minuter efteråt smyger mellanstora M upp och mycket riktigt så ligger hennes träningsshorts i resväskan. Då kan jag inte låta bli att säga "Där ser du. De låg ju i väskan" (underförstått "vad vad det jag sa!"). Varpå mellanstora M säger "Men de borde inte ha legat där" (underförstått "Jag hatar att du hade rätt om att de låg där"). Här någonstans så blir det empiriskt bevisat att man kan fatta en jäkla massa saker i teorin men samtidigt ge fullständigt tusan i att agera efter det man vet i praktiken. Så helt idiotiskt blir jag galet förbannad över att mellanstora M är så muckig och obstinat och så står vi och skriker åt varandra i en kvart.

I slutänden så kommer inte mellanstora M iväg till träningen alls så då var det ju skitsamma var de där träningsshortsen låg. Inte ett av mina mer glänsade ögonblick som förälder helt klart.

Prassel,prassel

2009-05-29T13:10:00.002+02:00

I två dagar har det prasslat i mitt öra. Vad beror det på? Jag är inte förkyld, så det borde inte vara tryckförändringar som gör att det låter. Det känns inte heller som att det är nåt skräp som ligger och skramlar. Det är himla irriterande.

I anslutning till det här, för omvärlden kanske rätt ointressanta inlägget så kan jag också berätta att en gång lyckades en skalbagge trilla in rätt i örat på mig (det här var under min scoutperiod). Och det kan jag säga: att höra hur en (antagligen lätt panikslagen) skalbagge kryper runt i hörselgången är något av det obehagligaste jag har varit med om.

Obegripligt

2009-05-25T21:05:00.002+02:00

Det finns dagar då jag undrar hur jag kan ha levat i tretton år med en människa som så uppenbart har svårt att fatta vad jag säger och som jag i min tur uppenbarligen inte begriper vad han säger heller eftersom det ständigt blir missuppfattningar och missförstånd och tjafs om vad som är bestämt och hur och av vem och varför och på vilket sätt och om det överhuvudtaget har sagts något alls egentligen.

Jag skulle vilja ha en relationsspecialiserad babelfisk som jag kan köra ner i båda våras hörselgångar...

Portugal del 3

2009-05-25T14:03:00.001+02:00

Fredag 22 maj 2009

Jaha, så var det min tur att bli magsjuk. Eller magsjuk vet jag inte om det är rätt ord, jag mår obestämt konstigt på morgonen. Först låtsas jag som ingenting och lilla M och jag går på morgonens yoga men sedan känner jag mig inte så bra så jag följer inte med ner till frukosten. Min man tar upp te, rostat bröd och äggröra och jag äter lite men har noll matlust. Sedan ligger jag i sängen och tittar ut på den fantastiska utsikten över stranden och känner mig obestämt sjösjuk fram till klockan fyra när jag låtsas att jag mår bättre (det gör jag egentligen inte) för att jag så hemskt gärna vill gå på det allra sista danspasset. Jag vet att vi ska dansa samma dans som förra gången och jag hoppas mitt långsamma center för koordination i hjärnan har lyckats få ordning på samarbetet med kroppen bättre den här gången, att kunskaperna har sjunkit in efter två dagar sedan förra gången. Lite rätt har jag för det går lättare den här gången. Efteråt är jag nöjd men är sjösjukare än någonsin. Efter middagen, som för min del mest innebär att titta på maten och inte vilja äta den, går jag och lägger mig igen och lägger på mig alla filtar jag kan hitta för att jag fryser. Mitt i natten vaknar jag och är vrålhungrig. Det enda som finns att äta är en apelsin som jag skalar och äter i mörkret.

Lördag 23 maj 2009

De andras magsjuka har ju gått över på en dag så jag är säker på att jag ska må bra på lördagsmorgonen men det gör jag inte. Jag är inte längre sjösjuk men jag har magknip. Resten av familjen går ut för att vara med på tävlingen ”Pricka tiden” (gissa hur lång tid det tar för dig att springa eller gå fem kontrolluppmätta kilometer på stranden, den som är närmast sin gissade tid vinner) och jag stannar på hotellrummet, äter några mariekex och tycker synd om mig själv.

På eftermiddagen mår jag faktiskt bättre och vi går ut på en promenad. Längs strandpromenaden är det en liten helgmarknad. Barnen köper varsin väska och får färgglada band inknutna i håret. I andra stånd verkar folk sälja lite vad som helst. Om man till exempel har lust att köpa en nyckelknippa med tio stora nycklar, ett ornamenterat bordur eller varför inte en trettio centimeter hög staty av elefantguden Ganesha så kan man helt säkert göra ett fynd här.

På kvällen är det avslutningsmiddag och prisutdelning för ”Pricka tiden”-tävlingen. Barnen vinner varsin vattenflaska och min man vinner andra pris! Han kom i mål sju sekunder ifrån sin gissade tid. Wow! Maten är jättegod och jag äter min första riktiga måltid på ett och ett halvt dygn.

Att packa inför hemresan är trist men enklare än att packa för att resa iväg eftersom det inte spelar så stor roll om saker ligger lite hur som helst. Fast samtidigt stör det mig att slänga ner saker huller om buller i resväskorna. Jag är inte en särskilt ordningsam människa i vardagen men när det gäller att packa så är jag lite av en pedant. Jag vill att det ska vara ordning. När vi åkte till Malta tidigare i år kom jag på att man kan använda Ikeas hopvikbara garderobsförvaringslådor och skolådor att packa i. Kläder packar man i förvaringslådorna och allt annat småplock man behöver lägger man i skolådorna (i påsar om det behövs). Knepet med kläderna är att man inte viker dem utan rullar ihop den. Allt tar mindre plats, kan staplas i lådorna och det blir inte skrynkligt. Underbart. Men nu när vi ska hem så är det som sagt inte så noga. Tyvärr höll jag på att säga.

Söndag 24 maj 2009

Bussen från hotellet ska gå 8.15 så vi går ner för att äta frukost klockan sju. I hissen sitter ett meddelande att planet är försenat och att vi inte kommer lämna hotellet förrän tidigast 10.30. Under frukosten får vi veta att planet vi ska åka hem med inte har lyft från Sverige än så det kommer inte bli någon avfärd 10.30. Jag tror alla i matsalen som skulle resa hem hade samma tanke i huvudet: vi kunde ha sovit längre. I slutänden så åker vi inte från hotellet förrän 12.15. Då har vi haft tid att gå en promenad och ta en fika på strandcaféet så det är inte särskilt synd om oss. När vi kommer till flygplatsen tar det en halv evighet att checka in men när det är gjort så gå vi och äter en sen lunch för de matkuponger vi har fått för att flyget är så försenat. Lilla E börjar bli jättetrött men det är för spännande på flygplatsen för att hon ska kunna sova. Med nöd och näppe klarar hon att sitta fastspänd när planet väl lyfter utan att bryta ihop och sedan somnar hon och sover tills en halvtimme innan vi ska landa.

När vi väl är hemma igen så är klockan närmare halv ett på natten och den sista biten i bilen hem från Arlanda var lilla E:s tålamod definitivt slut. Hon gillar inte att åka bil i vanliga fall och nu fick det vara nog. Hon var så arg så hon nästan hoppade i sin bilbarnstol. Starckarn. Men när vi väl kom hem och hon fick på sin pyjamas och fick välling så var livet bra igen.

Det har varit en härlig resa, trots att vi hade lite otur med att bli sjuka i omgångar. När man har varit borta i en vecka så märker man hur grönt det är här hemma. Det är som om naturen exploderar. Vi hann hem för att se vår fina pion blomma. Den är vår trädgårds stolthet (helt utan vår förtjänst). I ungefär en vecka varje år blommar den med jättestora vita blommor och ser fantastisk ut. Resten av året ser den ut som en ganska intetsägande buske men den där veckan är den en källa till avund för vilken trädgårdsentusiast som helt.

Portugal del 2

2009-05-25T14:01:00.001+02:00

Onsdag 20 maj 2009

Lilla M och jag steg upp i ottan (klockan 7) och började dagen med yoga. Lilla M har en kompis hemma som går på yoga så hon ville pröva hur det var. Hon gillade det och jag med. Resten av familjen var i stället med på morgonjoggen som började 7.30. När det är lågvatten kan man springa längs stranden men i morse var det högvatten så de sprang i skogen i stället. Jag har aldrig joggat med lilla E i vagnen men min man gör det och tycker det fungerar bra.

Efter frukosten gick vi ut för att leta reda på några fler av orienteringskontrollerna. Tre stycken lyckades vi hitta idag. Det var helt klart lättare att hitta kontrollerna när vi hade hittat den första.

Jag vill vara på stranden varje dag men idag blev det i stället poolen två gånger. När vi kom tillbaka från vårt kartläsande så var barnen så varma att de var beredda att trotsa kylan i poolen. De tog ett snabbdopp innan det var dags för lunch. Själv var jag inte särskilt frestad även om det inte var blåsigt idag som det har varit de andra dagarna.

På eftermiddagen var det dags för dans igen för de två äldsta barnen och mig, hip hop den här gången. På ett sätt kan man ju undra vad det är för ett självplågaraktigt drag som gör att jag går på dansklasser när jag inte är den allra snabbaste att ta till mig koreografi. Jag hänger med den första kvarten, sedan är det ungefär en halvtimmes förvirring när jag får till ungefär hälften av rörelserna och resten mest blir ett förvirrat sprattlande där det känns som om jag aldrig kommer kunna få min kropp och min hjärna att hänga ihop. När det dessutom var hip hop på agendan trodde jag ett tag att klassen skulle ha en medelålder på ungefär 14 år om man inte räknade med mig, men i sista stund dök några vuxna till upp (tack och lov för min del). Vår danslärare är jätteduktig och hon gör det verkligen inte lätt för vare sig oss eller sig själv för hon fegkör inte bara enkel koreografi för att vi är ett gäng nybörjare. Men hon är verkligen peppande och ger inte upp och i slutet av timmen så är vi faktiskt alla hyfsat koordinerade och då känner vi oss rätt duktiga.

När vi kom tillbaka från dansen så drog min man ut på dagens distanspass och vi andra tog vända nummer två till poolen. De stora barnen badade direkt och lilla E åt under tiden 18 vindruvor som hon koncentrerat plockade upp en och en ur påsen och gav till mig så att jag fick dela dem åt henne. Innan vi gick upp till vårt hotellrum igen fick hon också doppa fötterna i poolen och hon skvätte så glatt att hennes shorts blev alldeles blöta. Hon hade nog gärna velat bada hon med men det var för kallt för att jag skulle tycka att det vara okej.

Det blir inte mycket kvällsliv här. Efter middagen, som vi äter ungefär vid klockan19 så är lilla E helt slut och vi andra är ärligt talat rätt trötta vi med så det har blivit att vi går upp på rummet och fixar lite och sedan går vi och lägger oss.

Torsdag den 21 maj 2009

Åtta steg gick lilla E idag alldeles själv och det är nytt rekord. Det var ungefär den mesta motion någon i familjen utförde idag. Lilla M vaknade i natt och hade ont i magen och kräktes och även om hon mådde bättre på morgonen så var hon inte helt bra och hon åt knappt något förrän till middagen, då hon åt en apelsin och en smörgås och sedan var proppmätt. Så vi har tagit det lugnt hela dagen och mest varit ute på vår stora terrass. Jag tog en promenad på förmiddagen längs stranden också.

Jag älskar verkligen havet. Det är spännande och rogivande på samma gång. Eftersom det är tidvatten här så spolas det upp mängder med snäckor och en och annan fisk i strandkanten så det finns massor att titta på när man promenerar och det är nästan omöjligt att inte ta med sig i alla fall ett par snäckor med sig hem.

Jag har precis läst ut Dead Until Dark av Charlaine Harris, den första boken i serien som ligger till grund för tv-serien True Blood. Boken handlar om den telepatiske servitrisen Sookie som får ihop det med vampyren Bill (hon finner honom extra intressant eftersom hon inte kan höra hans tankar, något hon ser mer som ett handikapp än en tillgång i vardagen), som i sin tur försöker börja leva ett vanligt liv i ett samhälle där vampyrer just blivit erkända som fullvärdiga medlemmar och det går att beställa syntetiskt blod på barerna. Vampyrer är dock inte människor och det blir både kulturella spänningar mellan vampyrer och människor och extra komplicerat blir det när det begås mord där spåren kanske pekar på att det är en vampyr som är mördaren.

Den senaste vampyrserien jag läste var Twilight som ju miljoner barn och tonåringar är helt besatta av. Jag tyckte de böckerna var helt okej, men samtidigt kan jag inte komma ifrån att jag tyckte huvudpersonen Bella var ganska jobbig ända till sista boken när det faktiskt blir en förändring till det bättre. Möjligen kan det bero på att jag störde mig en hel del på alla beskrivningar av hur hon lagade mat och städade och tvättade åt sin pappa som hon bor tillsammans med och i sista delen av serien så slutar hon med det. I alla fall, om jag nu ska återgå till Dead Until Dark så kändes det som att det var lättare att tycka om huvudpersonerna. De betedde sig mer logiskt (utifrån vad jag uppfattar som deras förutsättningar även om jag inte har någon egentlig erfarenhet av vare sig att vara telepatisk eller vampyr) än Twilight – Bella. Dessutom är det lite roligt med beskrivningen av ett samhälle där vampyrer är nyligen erkända vanliga medborgare.

Portugal del 1

2009-05-25T11:55:00.001+02:00

Söndag 17 maj

Lilla E fyller 1 år idag. Vi firade henne igår eftersom hennes riktiga födelsedag blev en resdag. Det är otroligt att tiden går så fort. För ett år sedan var hon pytteliten och kunde bara skrika och vifta lite på armar och ben och nu kan hon nästan gå och vill äta all mat själv. Mata går absolut inte för sig.

Vi påbörjade faktiskt resan redan igår. Eftersom flyget gick redan 06.35 så sov vi över på hotell Arlandia bredvid flygplatsen. Det är verkligen bekvämt att slippa göra det där sista innan man ska åka iväg klockan 4 på morgonen. Nu behövde vi bara gå upp, äta frukost och ta bussen i fem minuter för att vara på flygplatsen.

Jag tittade lite på den melodfestivalsfinalen men orkade inte se hela röstningen. Jag har förstått at Norge vann men jag vet inte hur det gick för Sverige. Vi verkade inte få många poäng så långt jag såg. Mina intryck av finalen är:

Grekland hade den absolut fulaste koreografin. Kombinationen av vitklädd wanna-be sexsymbol med alltför uppknäppt skjorta och den energiska men vansinnigt spattiga dansen var faktiskt rent anskrämlig. Dessutom liknade deras uppfällbara scengrej en gigantisk häftapparat.
Maltas låt (om jag inte minns fel) var ett plagiat i stort rätt rakt av på en Celine Dion –låt som jag just nu inte kommer på namnet på.
Kan inte Ukraina överraska åtminstone något år och inte skicka porriga sångerskor?
Festivalens mest lättförtjänta pengar måste nog Dita von Teese kammat hem. Säkert hade hon vett att ta rejält betalt för att posera i Tysklands nummer. Och så syntes hon ändå jättelite i bild (tyvärr får man väl säga för hon är ju bra mycket snyggare än vad resten av det tyska numret var).
Jag kan inte ha lyssnat så jättenoga för jag fattade nog inte storheten i Norges låt.

Flygresan gick bra trots att lilla E fick ett trötthetssammanbrott. Hon hade precis somnat när vid starten så då var vi tvungna att väcka henne och sedan blev hon övertrött och gallskrek i en kvart innan hon däckade igen.

Monte Gordo var lika fint som när vi var här förra gången. Hotellet har bytt namn men är samma som förut. Vi har haft tur som tokar med rumstilldelningen. Vi bor i en stor tvårummare på åttonde våningen med egen terrass med 180 graders utsikt över havet och omgivningarna. Helt fantastiskt.

Vi fick inte checka in på rummet direkt när vi kom så vi gick och åt lunch och tog en tur till stranden. Strandcefét som serverade så goda grillade sardiner förra gången vi var här ligger fortfarandekvar och stranden är fortfarande lika lång, vit och med massor av snäckor. Barnen tog ett första dopp.

Måndag 18 maj

Det är ju träningsresa men både min man och jag har nyss varit sjuka så vi beslutade oss för att starta lugnt och skippade morgonjogg på stranden. Barnen och jag gick på en dansklass på förmiddagen, jazz/funk. Det var bra många år sedan jag gick på någon som helst dans och inte ens när jag gick på jazzdans så var jag väl den som var snabbast på att snappa upp koreografi. Det blev en timmes total koncentration (och när det kom in några för att titta en stund så blev jag helt nervös och glömde ändå hälften av rörelserna) men det var kul. Man måste ju passa på och pröva lite nytt när man nu har chansen.

På flygplatsen kom jag på att vi hade glömt vårt strandtält hemma. Med en lilla M som inte bör sitta i solen för mycket i åtanke så gick vi ut på strandtältsjakt och hittade faktiskt ett till rimligt pris. Jag tycker strandtält är fantastiskt bra. Man slipper vind, kan välja hur mycket sol man vill ha och allt blir i alla fall lite mindre sandigt. Särkilt med små barn är det perfekt.

Det finns en pool på hotellet men den är inte uppvärmd och följaktligen svinkall. Havet är inte jättevarmt men fullt badbart. Jag badade idag och det var jätteskönt. Vi ska försöka vara på stranden varje dag så lilla M kan bada i havet för det gör underverk med hennes eksem. Man får vara försiktig med solen för det blåser ofta här så man känner inte hur mycket solen tar och om man glömmer att smörja in sig så blir man bränd fortare än man hinner säga kräfta.

Vi åt lunch på strandkaféet och de grillade sardinerna var precis så goda som jag mindes dem.

Min man var med på distanslöppasset på eftermiddagen medan vi andra slappade på hotellrummet. Lagom till middagen blev min man gråblek i ansiktet och sedan var han magsjuk hela kvällen. Jag tror att kombinationen distanslöpning och penicillin blev lite för mycket för hans mage. Stackars honom.

Tisdag 19 maj

Min man mådde mycket bättre idag men kände sig ändå lite slak på förmiddagen (helt förståerligt eftersom han knappt ätit något sedan gårdagens lunch). Barnen och jag besämde oss för att pröva lite…orientering. Man kan få låna en orienteringskarta med 20 kontroller utmärkta i terrängen i närområdet. Om man hittar allihop så kan man vinna ett pris. Jag tror inte vi kommer göra allihop men några kan vi ju försöka oss på. Jag är den första att medge att mina kartläsningstalanger är tämligen begränsade (jag har inget lokalsinne heller vilket i kombination kan vara ett rätt besvärande handikapp) men jag är ganska bra på att minnas hur det ser ut på ställen där jag har varit förut (antagligen för att i någon mån kompensera för mitt bristande lokalsinne) så med karta och minne i kombination lyckades vi navigera oss längs stigar och pinjeskog och hitta en kontroll. Det tog längre tid än vi trott så vi lämnade orienteringen för dagen och gick tillbaka till hotellet och åt lunch.

Efter lunch gick jag på massage (vilken lyx) och resten av familjen gick till den kalla poolen för att testa mellanstora M:s nyinköpta flytgiraff 8som av någon outgrundlig anledning fått namnet Gorre.

När jag var färdigknådad (så skönt) var det dags för dagens strandbesök. Jag lyckedes reta min man så till den milda grad för hans badkrukeri att han doppade sig bara för att bevisa sig (dock inte utan att se lätt plågad ut under större delen av badandet).

För att ha prövat alla badmöjligheter (och inte behöva frysa) tog min man och barnen även en sväng till inonhuspoolen i hotellets spa innan middagen. Välbadade kan man säga är dagens ord.

Hemma igen

2009-05-25T10:44:00.003+02:00

Det blev inget bloggande från Portugal. Det fanns bara en jättedyr uppkoppling på hotellet och jag är kass på att e-post blogga från min telefon. (Min mobil är ett nästintill svart teknikhål i mitt medvetande. Det går att göra en massa saker på den förutom att ringa och skicka sms men jag har ingen lust att lära mig hur man gör. Jag vet inte vad det beror på. En fjuttig aning av tekniktrots kanske?)

Megalång reseskildring kommer senare (troligen idag, jag ska bara leta rätt på vart den har tagit vägen för det mesta är skrivet redan). Nu nöjer jag mig med att säga att vi har haft det jättebra trots att vi haft slängar av magsjuka och hemresan blev jätteförsenad så vi kom hem mitt i natten och jag är yr av trötthet idag.

Snart semester

2009-05-15T17:35:00.002+02:00

Vi ska åka till Portugal. Vi fick ett erbjudande att åka till Monte Gordo där vi var för ett par år sedan för ungefär en tredjedel av vad resan kostar i vanliga fall. Det kändes för bra för att missa. Så på söndag bär det av. Innan dess ska vi hinna:

gå på lilla M:s vårkonsert
ha födelsedagsfirande för lilla E (en dag för tidigt)
packa

Värt att notera är också att precis så här innan vi ska åka så:

är vi halvsjuka
ringde en potentiell kund och ville boka intervju i nästa vecka

Snällt

2009-05-14T10:13:00.003+02:00

Min man och lilla E har varit krassliga i snart en vecka. I dag var de på vårdcentralen och fick halsfluss konstaterad. På vägen till apoteket gick de förbi en HM-affär och min man konstaterar att kön utanför affären nog beror på att del två av HM:s ammarbete med Matthew Williamson släpps idag, så då ringer han och undrar om det är något därifrån jag är intresserad av för då kan han gå in och försöka få tag på det åt mig. Hur omtänksamt är inte det?

Honeys I'm home!

2009-05-13T13:20:00.000+02:00

Ahhh, tillbaka här igen. Det känns skönt.

Flyttar

2009-02-17T16:35:00.004+01:00

Det är med sorg i hjärtat jag flyttar till Wordpress men jag vill kunna skriva lösenordsskyddade inlägg och det går ju tyvärr inte här (snälla Blogger, varför går inte det???).

Adressen till den nya bloggen är http://lifeofp.wordpress.com/.

Braår

2009-02-17T10:12:00.003+01:00

2007 var ett riktigt skruttår och 2008 var i vissa avseenden också helt kasst men jag är hoppfull när det gäller 2009. Det här året har börjat bra och jag känner på mig att det är en uppåtgående trend!

Tack...

2009-02-15T15:31:00.000+01:00

...till alla som var med igår. Det var jätteroligt att träffas!

Kompisproblem

2009-02-15T14:47:00.002+01:00

I närheten av oss bor två familjer som har barn i samma ålder som mellanstora M och lilla M. Under åren har de lekt med båda familjernas barn både var och en för sig och allihop tillsammans. Det senaste året har våra barn fått ett problem som bara blivit mer och mer tydligt med tiden.

Den ena familjens barn (vi kan kalla dem stora A och lilla B) vill bara leka två och två. Det gör att de kan leka med mellanstora M eller lilla M om inte den andra familjens barn (som vi kan kalla stota C och lilla D) är med. Mest vanligt är dock att stora A och lilla B leker med stora C och lilla D och om lilla M eller mellanstora M frågar om de kan vara med så säger de att nej det går inte. Jag är inte sådan att jag är fanatisk och tycker att alla måste leka tillsammans hela tiden men í mitt tycke så har det här gått för långt. Det finns aldrig plats för stora M eller lilla M om stora A eller lilla B är med de andra barnen.

Nu är det kanske orättvist att ensidigt skylla på en part men enligt min mening är det stora A som är drivande i att det bara går att leka två och två och lilla B tar efter sin storasyster. Det som stör mig ännu mer är att i höstas klagade stora A på att hon inte hade några kompisar i sin klass och att hon var ensam och då var mellanstora M en hel del med henne och försökte peppa henne. Men sen var stora A ändå inte sen att säga att mellenstora M inte fick vara med när stora A var med stora C. Och det har hänt att stora A ringt till mellanstora M och sagt att "Jag ringde till stora C men hon var inte hemma så då ringde jag till dig i stället". Jag tycker det är osjysst.

Kärnan i problemet är att jag inte tycker att stora A:s och lilla B:s föräldrar verkar bry sig. Det är som att de tycker att det är helt okej att mellanstora M och lilla M blir uteslutna hela tiden. Jag känner mig mer och mer störd av att det är så här men jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det.

Dagens jag finns också

2009-02-13T15:00:00.001+01:00

Stora M till lilla E:
- Var inte så mammig. Jag är också intressant!

Hmm

2009-02-13T14:56:00.003+01:00

Jag har precis ätit en semla. Den var varken ekologisk eller kravmärkt och proppfull av socker och fett. Men den var god. Jätttegod.

Matfusk

2009-02-13T10:12:00.002+01:00

Läser boken Den hemlige kocken (ironiskt nog inhandlad på Ica) och känner mig lätt uppgiven över allt matfusk. Ska man behöva ha en egen gris och höns i trädgården för att veta vad man får i sig? Känner mig i alla fall stärkt i min långvariga aversion mot allt vad lightprodukter heter.

Hoppsan

2009-02-11T10:02:00.002+01:00

Jag pratade med min mamma igår och nämnde att jag varit på intervju hos en potentiell kund. Jag har sagt tidigare att jag ska börja jobba i mars men nu blev det tyst en sekund i luren och sen kom det:
- Men lilla E, ska hon börja på dagis...redan?

Jag blev helt paff och ropade:
- Mamma, vad är det för stenåldersvärderingar!

Min stackars mamma blev rätt förskräckt själv över vad hon råkat säga också. Det måste ha känts som om något undermedvetet unket helt plösligt bubblade upp till ytan.

Uttryck som borde finnas

2009-02-11T09:56:00.003+01:00

Ståhäng = Den nedhasning av en förälders byxor som åstadkoms av att ett litet barn använder dem som stöd för att dra sig upp i stående ställning.

Fel målgrupp

2009-02-11T00:29:00.003+01:00

Telefonförsäljare från Boxer (TF):
- Eftersom ni har varit kund hos oss i X månader så har jag två riktigt bra erbjudanden till er. Först: hur många tv-apparater har ni hemma?

Jag:
-En.

TF:
-Okej, då har jag ETT riktigt bra erbjudande till er. Vi erbjuder er tre av de allra bästa filmkanalerna med de nyaste filmerna till ett kanonpris i tolv månader och ....försäljningssvada på ca 1 minut.

Jag:
- Tack men vi tittar inte särskilt mycket på tv så en massa filmkanaler är helt bortkastat för oss.

TF (halvt uppgivet, halvt misstroget):
- Va! Tv som är ett så enkelt nöje!

Jag:
- Det är kanske bättre att du ringer någon annan...

TF:
- Ja, det är väl det.

Nej, jag har inget emot tv men det får inte plats både tv och World of Warcraft i mitt liv och då får tv:n oftast stryka på foten.

Skillnad mellan könen?

2009-02-08T15:36:00.002+01:00

Jag läser i tidningen Mama att det finns fullt fungerande p-stavar för män men att tillverkarna inte anser att det är värt att marknadsföra dem med motiveringen att män visar så lite intresse för dem eftersom de är rädda för biverkningar.

Men vaf..., är det inte dags att kvinnor kollektivt ger tusan i allt vad p-piller heter med samma motivering?

Dilemma

2009-02-08T15:31:00.002+01:00

Ibland känns det som att den här bloggen är för jäkla präktig. Jag är inte helt nöjd med det. Samtidigt är ju inte bloggen anonym och då vill jag inte skriva om allt. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det.

Hektiskt liv

2009-02-07T22:30:00.003+01:00

Sedan vi kom hem i torsdags natt har vi hunnit:

Packa upp
Tvätta
Besöka biblioteket
Förgäves leta efter någonstans att ta hål i öronen (mellanstora M:s födelsedagspresent)
Handla mat två gånger
Städa
Fixa födelsedagsmiddag till 12 personer
Melodifestivalsblogga

Jag känner mig helt väck i huvudet.

Upprörd medborgare undrar

2009-02-07T22:26:00.003+01:00

Det kanske är att tjata men det här är min blogg och jag får säga vad jag vill hur många gånger som helst (med risk för att ni alla ger tusan i att läsa förstås) men VAD ÄR DET FÖR JÄKLA VÄDER?!

Duggregn med snöslask och is (hur det nu kan lyckas vara slaskigt och isigt samtidigt) och dimma. Det är ju helt hopplöst.

Melodifestivalsbloggen har återuppstått i 2009 version

2009-02-07T17:32:00.002+01:00

Okej, Melodifestivalsbloggandet tillsammans (i vissa fall även mot?) Isidor är igång på Isidors och Pias melodifestivalblogg!

Snart dags i år igen

2009-02-06T17:34:00.002+01:00

Kom på i förrgår att Melodifestivalen börjar ju på lördag. Och jag som är alldeles oförberedd och opåläst när det gäller artister och skvaller. Hur ska det gå, hur ska det gå?

Jag ska genast plöja allt melodifestivalrelaterat på nätet...

Hemma igen

2009-02-06T17:33:00.005+01:00

Jag har inte tid att skriva så mycket just nu men jag undrar bara: vad är det för jäkla blötsnö och slask?! Va? Va?

Lilla E

2009-02-04T23:03:00.002+01:00

Lilla E har fyra tänder. I nederkäken har hon de två mittentänderna men i överkäken är det de två sidotänderna som har tittat fram. När de kommit fram lite mer kommer hon se ut som en liten vampyr. En väldigt söt vampyr.

Hon har börjat göra fler ljud. När vi sitter och äter så vill hon gärna vara med och prata. "Adajdajdaj" säger hon allvarligt. De senaste dagarna har hon också börjat säga "Mamama" vilket jag helt välvilligt tolkar som mamma och blir så rörd att ögonen tåras.

I lägenheten här på Malta finns en spjälsäng. den sover lilla E inte i. Däremot tycker hon den är en väldigt bra ståträningssak. Hon drar sig upp i spjälorna tills hon står upp och sen ser hon helnöjd ut.

Hurra för mellanstora M

2009-02-04T22:50:00.003+01:00

Mellanstora M fyller elva år idag. Herregud vad tiden går fort. Är det redan elva år sedan vi var i Hanoi och satt tillsammans med två andra blivande föräldapar och väntade på att få se vårt barn för första gången? Vi hade inte hunnit få något foto på mellanstora M innan vi åkte så vi hade ingen aning om hur hon såg ut. När vi skulle få mellanstora M första gången fick vi lämna kläder som vi köpt till henne till personalen och efter en stund kom tre ombytta bebisar för att få träffa sina nya föräldrar för första gången och det enda vi kunde känna igen mellanstora M på var på kläderna. Men där var hon. Världens finaste.

Och nu är hon elva år och hon är fortfarande världens finaste och härligaste. När vi kommer hem ska hon få ta hål i öronen. det har hon längtat efter i flera år. Idag var vi till Valletta och hon fick välja ett par örhängen. Vilken lycka.

Det känns vemodigt att packa för att åka hem till vintern igen. Vi har trivts väldigt bra på Malta och hoppas kunna återvända hit igen.

Snart hemresa

2009-02-04T00:13:00.002+01:00

Det har gått över förväntan att bo tillsammans med min mans föräldrar men efter snart en vecka är det inte utan att jag längtar efter lite privatliv. Hur trevliga folk än är så nöter man på varandra när man umgås hela tiden. Men som sagt: det har gått mycket bättre än jag trodde.

Nu är det bara en dag till här. Det känns som tiden har gått jättefort. Och nej, jag längtar faktiskt inte hem särskilt mycket. Jag hade gärna stannat längre.

Fin dag

2009-01-31T23:18:00.002+01:00

Min mans föräldrar kom i torsdags och min man har semester vår sista vecka här på Malta. Igår var vi i Valletta (för andra gången) och förutom att vi gick runt i staden så tittade vi den här gången tittade på stormästarens palats. Omdömet från oss alla var att palatset var överskattat som turistmål. Visst, lite pampigt var det väl men mest ganska ödsligt och murrigt.

Idag tog vi bussen till Naxxar och besökte Palazzo Parisio som är ett privatägt palats som en stormrik markis inredde på det mest överdådiga vis i slutet av 1800-talet. Hela huset är en orgie i marmor, stuckatur, dekorerade väggar och tak och ornamenteringar på ett sätt som på ett sätt som är både imponerande, vackert och samtidigt ibland balanserar farligt nära gränsen till barock-kitch. Hur som helt var det bra mycket roligare att gå runt där än i stormästarens palats. Trädgården var också mycket vacker med apelsinträd och exotiska växter. I trädgården fanns också en liten restaurang. Det gick verkligen inte att tycka att livet var annat än härligt när vi satt i solen med ett glas rosévin och en väldigt god lunch.

Besök

2009-01-29T12:54:00.002+01:00

Idag kommer min mans föräldrar och hälsar på. De ska bo hos oss sista veckan vi är här. Jag har varit lite nervös för att vi ska bo tillsammans allihop under en så lång tid. De är snälla och trevliga men särskilt min mans mamma är väldigt energisk och alltid på språng och jag är sån att jag behöver vara ifred ibland och inte ha tusen järn i elden hela tiden för att fungera. Men det går nog bra. Vi behöver ju inte sitta på varandra hela dagarna och på ett sätt är det ju enklare när man är fler också.

Mat

2009-01-26T22:03:00.002+01:00

Innan vi åkte läste jag på flera håll att maten inte direkt är ett skäl att besöka Malta. På någon lista över god mat i Europa tror jag Malta hamnade längst ner tillsammans med Holland och Belgien. Det måste jag säga känns tämligen orättvist. Eftersom vi är här en längre tid tid äter vi inte på restaurang lika ofta som vi kanske skulle göra om vi var här på semester men lite uteätande blir det ändå. Många restauranger har ett italieninspirerat kök men vi har även prövat lammgryta, maltesisk korv och ost från systerön Gozo och allt har varit väldigt gott. Det finns också fyllda smörgåsar med en röra med tonfisk, tomat, kapris och oliver som är jättegoda. Och som jag har sagt tidigare: brödet här är underbart.

"Ändå hemma" - fällan

2009-01-25T11:35:00.005+01:00

Varje gång jag är föräldraledig kommer jag på mig själv med att ramla ner i "jag är ju ändå hemma"-fällan. Det handlar om att jag tänker sånt som:

Hur kan det vara så stökigt? Jag är ju ändå hemma och borde kunna se till att det inte gror igen.
Jag borde sköta inhandlingen av all mat. Jag är ju ändå hemma på dagarna.
Det är min uppgift att se till att maten står på bordet varje kväll. Jag är ju ändå hemma så det är ju mest praktiskt att jag lagar mat.
Jag borde sköta all tvätt. Jag är ju ändå hemma och kan fixa det.
Jag borde eftersom jag ändå är hemma.

Inte helt oväntat känner jag mig rätt otillräcklig och får prestationsångest efter ett tag när hemmet är minst lika stökigt som det alltid är, min man alltsom oftast får handla på väg hem från jobbet, tvätten hopar sig och jag sneglar längtansfullt efter hämtmat till middag.

Jag undrar om vi i dagens samhälle har fått en snedvriden syn på både hushållsarbete och på att ta hand om barn. För är det inte där någonstans orsaken till min känsla av otillräcklighet ligger? Att hushållsarbete och att sköta en bebis inte är något riktigt jobb och eftersom det inte är något riktigt jobb så ger vi det inte heller någon värdering i tid.

Om den mentala (outtalade) utgångspunkten är att jag har en massa tid ledig till förfogande när jag är föräldraledig så är det klart jag känner mig kass som jag inte lyckas bete mig som värsta stepford-frun. Men grejen är ju att jag min tid fylls till stor del upp av lilla E och hennes behov och även om jag är hemma så är min tid inte fri. Många saker kan jag göra men med lilla E i beräkningen tar de ofta avsevärt längre tid att genomföra. Så jag jag gör fel när jag i huvudet använder tiden det skulle ta att göra saker utan lilla E som måttstock på vad jag borde hinna med.

Man skulle kanske kunna tycka att jag borde ha lärt mig nu till tredje gången jag är föräldraledig men nej. Jag närde även denna gång en växande känsla av prestationsångest i hemmet som det tog en del ansträngning för att ta mig ur. Nu när vi är på Malta tillåter jag mig faktiskt att känna mig lite bra som fixar att vara hemma med tre barn hela dagarna.

Hurtigt men kallt

2009-01-23T10:22:00.002+01:00

För första gången på evigheter drog jag på mig träningskläderna igår och gick ut för att springa. Precis när jag klev utanför porten så kom de första regnstänken och efter fem minuter så ösregnade det. Jag sprang en runda i regnet och blåsten men det var mer härdande än skönt. Alla jag mötte på vägen tittade förvånat på mig och det var kanske inte så konstigt. Där gick de, påpälsade med paraply och där kom jag, i t-shirt och utan minsta skydd mot regnet.

Stanna här eller flytta?

2009-01-22T11:39:00.003+01:00

Jag önskar att det gick att skriva skyddade inlägg i Blogger också. Jag trivs här. Men ibland skulle jag vilja skriva sånt som inte är helt öppet.

Ska jag hamna hos wordpress som alla andra verkar göra?

Lista

2009-01-21T18:11:00.002+01:00

Sex saker jag saknar hemifrån:

Katten
Rejäla tekoppar
Diskmaskin (och diskborste. Det är inte optimalt att diska med en scotch brite)
Brödkniv
Vanliga täcken och påslakan (filtar tillsammans med överlakan är trassligt)
Osthyvel

Fem saker jag inte saknar hemifrån:

Vinter
Mörker
Kyla
Slask
Stressiga morgnar

Aha

2009-01-21T09:54:00.002+01:00

I går eftermiddag fick vi förklaringen på varför lilla E hade feber och var allmänt hängig. En ny tand håller på att titta fram!

Idag verkar hon vara pigg och glad igen. Idag är vädret bättre också. Vi längtar ut.

Ny president

2009-01-21T09:47:00.002+01:00

Igår såg jag på tv-sändningarna från när Obama installerades som president. Jag blev helt tårögd. Jag hade tyckt att nästan vem som helst hade varit en uppryckning i Vita huset jämfört med den som suttit där de senaste åren men att amerikanerna nu har valt en svart president är stort.

Sunkdag

2009-01-20T13:17:00.002+01:00

Lilla E är lite hängig, det regnar ute och mellanstora M och stora M är stingsliga och gör livet surt för varandra så fort de kommer åt. Mamman är inte heller på topp och känner sig som en hushållsslav när disken hopar sig för uttifjortonde gången under dagen. Strax utanför dörren finns en firma som säljer motordelar. "Discount on silencers" anonnserar de och mamman önskar att de rabatterade ljuddämparna kunde fungera på barn också.

Jobbförberedande åtgärd

2009-01-18T21:06:00.003+01:00

Tanken är att jag ska börja jobba i mars, så idag har jag tillbringat dagen med att uppdatera min konsult-CV och jag kan säga att det finns roligare sätt att tillbringa sin söndag. Det tar sån tid att beskriva sina erfarenheter på ett fördelaktigt men inte lögnaktigt sätt. Det skulle nog gå fortare (och vara roligare) om man fick fabulera fritt.

Stora F:s sista dag

2009-01-16T23:38:00.004+01:00

I morgon åker stora F hem. Det kommer kännas tomt. När hon nu har varit hos oss i en och en halv vecka märks det att kvantitet i umgänget spelar roll. Det tar ett tag att liksom vänja till sig vid varandra. Hemma i Sverige är det mer kompisar och annat runtomkring som drar också och eftersom stora F bara är hos oss varannan helg från fredag till söndag så känns det ibland som man knappt hinner vänja sig vid att hon är där förrän hon ska till sin mamma igen.

Eftersom det var stora F:s sista dag här så var min man ledig och vi gjorde en utflykt till huvudstaden Valletta. Där besökte vi St John's Co- Cathedral. Katedralen byggdes som klosterkyrka åt Johanniterriddarna och ser anspråkslös ut utifrån men invändigt är den utsmyckad i barockstil. Golvet i katedralen utgörs av fyrahundra riddares fantastiskt dekorerade gravplattor i olikfärgad marmor. I katedralen finns också Caravaggios målning Johannes döparens halshuggning. Det är något med ljuset och färgerna som gör den till en rätt kuslig tavla trots att den inte frossar i vare sig blod eller separerade kroppsdelar.

Längs huvudgatan i Valletta ligger juvelerarbutikerna tätt. Malta är känt för bland annat filigranarbeten i silver. Maltesiska kors finns också i alla upptänkliga utföranden. Barnen har spanat på korsen under hela den tid vi varit här och nu fick de varsitt halsband med malteserkors i förtida födelsdagspresent. Av en speciell anledning fick jag också en väldigt fin present: en ring med vita safirer hela vägen runt. Underbart vacker.

När jag provade ringen som fanns skyltad så var den lite för liten. Damen i butiken som inte ville se en potentiell kund gå förlorad försökte dock insistera på att den kanske bara var lite trög över fingerleden och tryckte till för att den skulle gå på. Det gjorde den men jag kände mig som Askungens styvsyster som försökte prova glasskon. Att få av ringen var ännu svårare. Det var nog mest rädslan att behöva köpa den för att den fastnat på fingret som gjorde att jag till slut fick av ringen. "Nej, den passar inte!" var jag tvungen att insistera. Damen i butiken såg förebrående på mig men letade igenom lagret och hittade en storlek större. Så nu är jag hemmafru och har en man som köper juveler åt mig. Det känns kanske inte helt modernt men snart ska min man vara föräldraledig så då får väl rollerna bli omvända. Men min man är ju inte så intresserad av smycken. Är det samma romantikfaktor att stå i en löparbutik och välja ut ett par tjusiga löpardojor?

På kvällen hade vi avskedmiddag för stora F på restaurang. Lilla E hade den koncentrerade minen när hon åt. Hon äter inte själv men vill gärna ha en egen sked att vifta med under måltiden.

Apropå mat: maltesiskt bröd är så himla gott. Vi (min man) handlar färskt bröd varje morgon i affären närmast oss och det är härligt. Det allra godaste brödet heter ftira. Det är runt med hål i mitten och påminner om chiabatta.

Regn

2009-01-15T15:43:00.005+01:00

Det dåliga vädret som skulle varit i början av veckan verkar ha slagit till idag i stället. Det har regnat hela dagen. Utsikten från balkongen är grå.

Någon kanske käckt ropar att det finns inget dåligt väder osv men vi har inte de bra kläderna med oss i så fall så vi har varit inne. Som vanligt har barnen skolarbete att göra. Lilla M tycker bäst om sina matteuppgifter.

Mellanstora M behöver öva på multiplikationstabellerna så vi har gjort ett bingospel där alla får skriva siffror från multiplikationstabellerna på sin bricka. Stora F gjorde kort där det står tex "5*4=20". Lilla M får använda korten när hon väljer siffror till sin bricka. När vi spelar får hon läsa upp gångertalen (då ser hon ju svaret också) och så får man kryssa i svaret på sin bingobricka.

Jag inser att när man ska vara hemma som vi är nu så måste jag också få lite tid till något eget även under dagen. det behöver inte vara länge eller särskilt avancerat men jag pallar inte att vara till hands non stop en hel dag utan minsta paus. Nu har jag sagt att alla får vara sams och roa sig själva och lilla E en liten stund. Är det kris får de naturligvis säga till (inte för att jag skulle kunna undgå att märka det eftersom vi är i samma rum) men det får vara en paus i mammaropandet så jag får skriva mitt blogginlägg.

En vanlig onsdag

2009-01-14T21:02:00.002+01:00

Det blir verkligen ett annat liv att leva som vi gör nu. Det är inget slackerliv direkt för det är saker som ska göras hela tiden, men tempot är ändå långsammare än hemma. Vi behöver inte stiga upp jättetidigt för att hasta iväg till skolan och ingen behöver ska eller lämnas på några aktiviteter. Barnen får använda datorn efter middagen men även datoranvändningen blir annorlunda än hemma.

Vardagsadministrationen med barnen tar mer tid än man kanske tror. Att få alla färdiga för att gå ut tar ungefär en halvtimme. Mat ska lagas, disk ska diskas (jag saknar vår diskmaskin hemma!), läxor ska göras. Även om barnen hjälper till så gör de ju det sällan av sig själva utan jag måste säga till. Ibland känner jag mig väldigt tjatig. Samtidigt så är vi ju flera hemma och jag kan (eller snarare vill inte) bara vara nån slags serviceenhet medan de förväntar sig att jag ska fixa allt.

Vädret är fortfarande rätt blåsigt men solen skiner. Det är härligt att det är ljust och ljummet i luften. Att vara ute länge varje dag är jätteviktigt märker jag (mer än hemma). Är vi ute för lite blir mellanstora M och lilla M helt spattiga på kvällen och håller på och muckar med varandra tills den ena eller båda bryter ihop.

Jag skulle vilja se hur det ser ut i ett maltesiskt hem. Vårt spartanska möblemang kan ju inte vara representativt för hur folk har det hemma. Det går inte att titta in genom fönstren i lägenheterna eftersom alla verkar ha heltäckande gardiner.

Den blåsiga dagen

2009-01-13T20:11:00.005+01:00

Jag är nog inte född till hemmafru men jag tycker det är svårt att hitta på lunch att laga varje dag. När lilla E och jag är hemma själva äter jag lite vad som helst. Ofta blir det något som blivit över från middagen kvällen innan och finns inte det så är det inte så noga. Lilla E har ju egen mat så för henne spelar det ingen roll. Men så kan man ju inte ha det när de andra barnen också är hemma. Å andra sidan kan man ju inte äta ute varje dag heller. Men idag åt vi varma smörgåsar på ett café vid strandpromenaden när vi var klara med dagens läxarbete. Sedan gick vi längs vattnet och kollade in olika lekplatser och tittade på vågorna.

Väderleksprognosen för idag sade att det skulle bli regn och åska men i stället var det soligt och blåsigt och vågorna gick höga. Jag tycker väldigt mycket om havet och det är något härligt med stora vågor.

Det börjar märkas en förändring hos stora F. Här finns det ju inga kompisar eller andra som hon måste upprätthålla prestigen för och helt plötsligt är det som att hon slappnar av och bara är. Det är skönt att se och jag tycker att det är bra mycket enklare att umgås då också.

Idag slog mig en tanke: det kan mycket väl bli så att jag tillbringar en hel månad utan annat vuxet sällskap (förutom möjligen lite småprat i nån affär eller så) än min man. Jag lider inte av det än så länge men jag vet inte hur det kommer kännnas om ett tag. Fast riktigt så blir det inte kom jag på nu. Min mans föräldrar kommer och hälsar på sista veckan vi är här. Men ändå: min man och mina svärföräldrar: är de de enda vuxna jag kommer träffa under tiden här?

Ovanligt

2009-01-12T22:48:00.001+01:00

Det har tydligen inte varit så blåsigt som idag på flera år här på Malta.

Vardag

2009-01-12T15:09:00.002+01:00

Idag blåser det halv storm. Vågorna går höga nere vid strandpromenaden. När man är innomhus ser det kallt ut men går man ut så upptäcker man att det är ganska ljummet i luften.

Min man började jobba idag och barnen och jag har vardag hemma. Mellanstora M och lilla M har jobbat med läxorna de har med sig. Det är lite knepigt att veta hur man ska lägga upp dagen för att det ska passa alla. Eller egentligen: jag har lite svårt att veta hur jag ska göra med stora F. Eftersom hon bara är borta från skolan i en vecka har hon inga läxor med hit. På tonårsvis är normalläget också att hasa runt eller ligga uthälld någonstans och verka allmänt blasé. Det gör mig ibland rätt enerverad. Jag vet liksom inte om hon bara är sådan oavsett sinnesstämning (mest troligt) eller om hon verkligen är dödligt uttråkad.

Tanken är i alla fall att vi ska gå ut två gånger per dag, en gång på förmiddagen och en gång på eftermiddagen. Det är nästan nödvändigt för att inte mellanstora M och lilla M inte ska klättra på väggarna framåt kvällen och flamsa (alternativt gräla) halvt ihjäl sig. Förmiddagsutflykten idag blev till mataffären och att få hem både bebis och all mat på den smala och backiga vägen får nästan betraktas som ett träningspass. På eftermiddagen gick vi till den lekplats som ligger närmast där vi bor. Den är både ny och fin men läget är egentligen lite lustigt eftersom den ligger mitt emellan två större vägar. Men det spelar ingen roll för barnen. Lilla E älskar gungorna och lilla M och mellanstora M springer runt och klättrar hej vilt.

När man är på resa så har man ju mycket färre saker än vanligt. På ett sätt är det skönt men det finns saker jag saknar och av någon anledning verkar de flesta höra hemma i köket. Diskborste och osthyvel till exempel. Däremot har jag så smått vant mig vid att ha strykbrädan som soffbord.

Father forgive me...

2009-01-11T11:49:00.003+01:00

Det är söndag förmiddag och jag är helt själv för första gången på jag vet inte hur länge. Resten av familjen fick en religiös ingivelse av att vara i ett katolskt land och gick iväg för att delta i högmässan i närmaste kyrka. Jag är inte ateistiskt lagd själv men när den religösa kallelsen infann sig hos de andra hade jag inte hunnit äta frukost och det säger väl en del om min egen kristna andlighet när jag prioriterar lekamlig framför andlig spis på söndagsmorgonen.

Jag är uppenbarligen familjens hedning.

Sightseeing

2009-01-10T21:36:00.008+01:00

Även om vi kommer att vara längre på Malta än en ordinär semester så är vi ju turister och då bör man väl turista. Och ska man turista så är min åsikt att man inte ska genera sig. Alltså tog vi idag en tur med en sån här buss runt norra delen av ön.
Den inspelade guidningen under turen fanns på åtta olika språk. Danska var det nordiska språk som fanns representerat. Vi valde engelska i stället. Olika familjemedlemmar förstod olika mycket av vad som sades men det verkade inte spela någon roll. Hörlurarna var på hela vägen ändå. Lilla E var för liten för hörlurar men hon var nöjd om hon fick tugga på någon annans.

Alla jag talat med inför resan som har varit på Malta beskriver ön som "brun". Så är det säkert under sommaren men nu på vintern är det grönt och växterna blommar. Det är knepigt att föreviga tjusiga vyer från en buss men försöka går ju alltid.

Bussturen var av den sorten att det gick att gå av lite här och där och hoppa på nästa buss när man ville fortsätta. Vi stannade till i Medina och åt matsäck och förevigade oss vid stadsporten. På bilden ser det ut som om vi har fått med oss en extra familjemedlem men jag vill bestämt dementera att den äldre herren som smugit sig med i bilden har något med familjen att göra.

Lilla E:s intresse för kultur och natur är kanske inte det största. Men de maltesiska gungorna var hur kul som helst.

Å andra sidan kunde lilla E visst vara intresserad av naturen. Sand var väldigt spännande. Inte så konstigt kanske eftersom det var något helt nytt för henne.

Finns det vatten och en strand är det klart att man ska bada om man heter mellanstora M och lilla M. Det spelar ingen roll att det är på sin höjd ljummet i luften och kallt i havet och den enda handduk som finns med är av modell större frimärke. Badar gör man ändå med glädje.

Hela utflykten tog ungefär fem timmar och den snälla busschauffören släppte av oss strax nedanför där vi bor på tillbakavägen.

Bussreflektioner

2009-01-10T00:05:00.003+01:00

I guideböcker beskrivs buss som det bästa sättet att ta sig runt på Malta. Svårigheten är bara att veta vilken buss som går vart. Och när. Men det är ju petitesser på det stora hela och hittills har vi kommit fram dit vi vill till slut. Två saker att notera med det maltsiska bussväsendet är:
1. Alla bussar kör med öppen dörr. Hela tiden. Som trygghetsknarkande och säkerhetsivrande svensk kan det vid första anblicken kännas tämligen livsfarligt men än så länge har vi inte sett någon ramla ut i farten.
2. Det finns busshållsplatser men det verkar inte vara så noga med dem. Om inte bussen går alltför fort verkar man kunna få kliva både av och på lite varstans. Då underlättar det förstås att dörren till bussen är öppen jämt.

Framme

2009-01-08T16:34:00.003+01:00

Nu är vi på Malta.

Resan började redan i förrgår kväll. Avgångstiden för flyget var 06.30 på onsdagsmorgonen och med vår stora familj skulle det bli nästan lika dyrt att ta taxi ut till Arlanda då som att övernatta på hotell vid flyplatsen och ta transferbussen därifrån på morgonen. Möjligheten till några minuters extra sömn gjorde också att hotellalternativet vann. Min mans snälla föräldrar skjutsade oss och allt bagage till hotellet.

När väckarklockan ringde strax efter 04.00 dagen därpå var vi ännu gladare att vi åkt hemifrån kvällen innan. Förutom den okristliga tiden kändes det riktigt lyxigt att gå upp och äta hotellfrukost klockan en halvtimme senare. Väl på Arlanda blev det ingen dötid alls efter incheckningen (mycket beroende på att det tog sin tid att chcka in paraplyvagn och lilla E:s bilbarnstol som specialbagage och reda ut det faktum att etersom stora F åker hem tidigare än vi andra så missade incheckningsdamen att skriva ut något boardingkort till henne), utan det var bara att hasta ombord på planet. Där fick vi vänta en halvtimme innan vi kunde lyfta eftersom en överförfriskad man envist vägrade gå till sin plats utan möjligen ville gå med på att flyga i första klass. Det slutade med att han inte fick följa med alls med följden att bagaget måste lastas ut tills hans väskor hittades. Jag undrar verkligen vad han tänkte när han väl nyktrade till igen.

Trots förseningen i starten landade vi nästan i tid i Hamburg. Där var det snö och -12 grader. Vi hade packat ner jackorna i det incheckade bagaget så varenda minusgrad kändes de minuter det tog att åka bussen mellan gaten och flygplanet. När vi klev ur planet på Malta var klimatet behagligare, ungefär 15 grader och sol.

Att flyga med en bebis kan kännas lite nervöst men lilla E sov båda gångerna vi lyfte och vaknade en bit in i flygningarna och var sedan både pigg och glad i stort sett hela tiden. Jag tror faktiskt att det underlättade att vi mellanlandade och kunde sträcka på benen i mitten av resan. Bärsjalen är verkligen perfekt på resa. Lilla E känner sig trygg i den, kan sova och det fungerar till och med att hon sitter i den med säkerhetsbälte vid start och landning.

Att hitta till lägenheten där vi skulle bo visade sig vara lite knepigt. Taxi hade kanske varit det allra enklaste men jag frågade damen i turistinformationen om det gick buss dit vi skulle bo och hon försäkrade att det gjorde det och fick det hela att låta väldigt enkelt. Inte vet jag om malteser är är som asiater, att de har svårt att säga att något är svårt eller inte går, eller om det mer handlar om att personal i turistinformationscenter bara vill se möjligheter och inga hinder men kontentan av det hela var ändå att turistinformationsdamen inte hade någon större koll. Som tur var gick vi till rätt busshållplats från början. Det var bara att den bussen var bara rätt buss en bit, sen var vi tvungna att byta buss. Vilken buss vi skulle byta till var däremot mer oklart. Det enda som alla vi frågade var överens om var att det inte var den buss damen på turistcentret hade sagt. I slutänden klev vi, inte helt övertygade om att det var rätt, på en buss där busschauffören lovade att bussen gick dit vi skulle och han skulle säga till när vi skulle kliva av.

Efter ett visst irrande när vi klivit av bussen hittade vi till lägenheten. Den visade sig vid första anblicken ha både goda och dåliga sidor. Det som var positivt var att den var fräsch och rymlig även för vår stora familj. Det som var negativt var att lägenheten var iskall och...ja, man kanske skulle kunna kalla det sparsamt möblerad i vissa avseenden. Belysningen var helt absurd. Nakna energilamor hängde i taket i alla rum utom i kök och badrrum och det fanns ingen punktbelysning som sänglampor överhuvudtaget. Å andra sidan fanns det inga sängbord i vårt sovrum heller. Soffbord i vardagsrummet saknades också, men det kan man väl till nöds leva utan. Men vettiga lampor! Och värme!

Hus på sydliga breddgrader är ju oftast byggda utan svalare månader i åtanke men någon slags uppvärmning måste ju till under vintermånaderna, vilket vi påtalade för vår hyresvärd Jason. Vi uttryckte också vårt behov av hemtrevligare belysning. Jason lovade fixa och kom över med ett sprillans nytt gaselement (som ser ut som en liten kamin) och några lampor som han också måste ha handlat på vägen. Jag antar att tidigare hyresgäster hyrt kortare perioder (under den varma årstiden) och kunnat leva med den bisarra ljussättningen men en månad med enbart kall takbelysning utan lampskärmar i hemmet känns rätt torftigt.

Idag har vi utforskat den närmaste omgivningen och handlat mat. Det är ungefär vad vi har hunnit med. St Julians där vi bor ligger vid en vik med en strandpromenad. Vi bor inte precis vid vattnet utan en bit upp på en av kullarna. det märks att det är lågsäsong för turismen för en del affärer och restauranger är stängda men det är inte ödsligt på något sätt. Jag tror att det svåraste under tiden här kommer att bli att få barnen att känna att det finns en vardag när vi är är också. Stora F är bara med oss tio dagar så hon har inget skolarbete med sig men det har de andra och det gäller att få in att göra en del varje dag. När min man börjar jobba på måndag kommer jag ju också vara själv med barnen under större delen av dagen och då måste det finnas lite rutiner annars kommer det nog bli jobbigt för oss alla.

På gång

2009-01-03T21:36:00.003+01:00

Snäll person som bor i vårt hus och tar hand om katten är fixad, passen är giltiga för samtliga familjemedlemmar, tvättmaskinen går varm och packningsförberedelserna är i full gång.

Snart bär det av hit i en månad.

Gott slut

2008-12-30T23:53:00.003+01:00

Nu är årssammanfattningarnas tid men när jag tänker på 2008 så känns året nästan lite dimmigt. Det mesta (ny bebis, tonåring i huset, äktenskap) kan enklast summeras med orden: generellt sett oerhört positivt och till och med fantastiskt men tidvis skitjobbigt. Men det är väl precis så livet är. Jag känner mig lyckligt lottad som har en så fin familj att ibland vara trött på!

Till er alla ...

2008-12-23T17:52:00.002+01:00

Ha en riktigt god jul!

Föräldraharang

2008-12-18T12:44:00.005+01:00

Kan vi inte en gång för alla avskaffa föreställningen om att det ska vara så himla idylliskt och roligt hela tiden att vara förälder? För den verkar ju lura i bakgrunden mest hela tiden, som en ouppnåelig idealbild som i slutänden bara får föräldrar att känna sig som dåliga människor.

Jag tror det är så himla vanligt att tappa bort sig själv och/eller varandra när man får barn. Om en vuxen människa inleder ett förhållande med en annan vuxen människa så ses det i allmänhet inte som något positivt om den ena parten i förhållandet ger upp alla sina egna intressen och enbart ägnar sig åt att vara "respektive". Men en förälder som gör detsamma ses snarare som en verkligt dedikerad förälder och antas dessutom vara nöjd med livet.

Det finns säkert människor som får ut allt vad de vill ha i livet enbart genom sitt föräldraskap, men jag tror att de är förhållandevis få. För oss andra så tror jag att det fungerar så att om vi gillade att klättra i berg innan vi blev föräldrar så kommer vi tycka att det är roligt även när vi har fått barn. Då blir det konflikt inombords för man är ju faktiskt förälder till ett eller flera fantastiska barn så man borde ju inte ens längta efter bergsklättring. Man känner att man borde vara lycklig men i stället växer frustrationen och känslan av instängdhet. Och det är inte så konstigt tycker jag. Man kan inte få all energi från familjelivet, man måste få göra egna grejer också. Sånt man gjorde innan man fick barn.

Ungefär här hör jag röster som säger att det går ju inte. Det finns inte tid eftersom familjeadministration är något oändligt, det känns taskigt att lämna den andre föräldern med hela familjeansvaret för att göra något kul för egen del, en riktig förälder klättrar inte i berg för det är för farligt etc etc.

Nähä, men om det verkligen, verkligen inte går att göra det man nu vill göra så tycker jag man officiellt och för sig själv ska ge upp just den saken och sluta tråna efter den. Inse att nu när jag är förälder så har jag valt bort bergsklättring.

Men ofta(st) så tror jag inte man behöver vara så drastisk. Det är helt sant att många saker kan man kanske inte göra på precis amma sätt som innan man fick barn och kanske inte heller lika ofta eller lika mycket men det går att göra. Om man tidigare kunde ägna en halv dag varje helg åt att måla tavlor så kanske man får nöja sig med någon timme varannan söndag. Men grejen är att det gör skillnad. Det ger en massa energi förutsatt att man verkligen GÖR det man tänkt göra och inte håller på och har dåligt samvete för att man inte gör "nyttiga" saker i stället. Säg att man får två timmar fritid varannan vecka. Det kan man ge varandra (och inte minst sig själv för ofta är man själv den strängaste domaren som inte ggodkänner någon fritid från föräldrarollen) även det mest hektiska småbarnsliv. Och det är väl investerad tid för man blir en mycket trevligare människa på köpet.

Hemma hos oss har min man och jag varsin kväll i veckan när den andre har ensamt ansvar för barnen. Sen spelar det ingen roll om den som är "ledig" vill träna, gå ut med kompisar eller vara hemma och spela datorspel. Oavsett så är det den amdre som sköter familjen för kvällen. Jag tycker det är befriande att ha det så. Jag tycker det är fantastiskt att vara förälder men för att jag verkligen ska kunna uppskatta det så måste jag få vila från föräldrarollen då och då.

Jag bara undrar

2008-12-17T21:35:00.002+01:00

Är det något med årstiden som gör att man blir jäkligt less på sin respektive? Hjälper det att hänga lite glitter på honom för att han ska framstå i ett mer fördelaktigt ljus?

Sjalgris

2008-12-13T13:52:00.003+01:00

Bärsjalen är poppis även bland mjukisdjuren...